Tina Fey - Bossypants (2010)

Jag älskar lättsamma 20 minuter långa avsnitt komediserier. I våras/somras behövde jag en ny serie att plöja igenom, och domen föll på 30 Rock, bara för att det fanns över 100 avsnitt av det. Jag behövde en serie med många avsnitt. Jag började kolla, och gillade det inte alls. Det tog bortemot 3 säsonger innan jag verkligen gillade serien, men OM jag gillade serien efter det! Nu älskar jag den. Liz Lemon är underbar, spelade av Tina Fey. När jag upptäckte att Tina Fey skrivit en bok så fick jag ett måste-ha-behov som jag inte haft på länge. Av en ren slump så gick jag häromveckan och letade julklappar secondhand, och lyckades hitta den här boken i nyskick för bara 40 kr!!! Oh the joy! Köpte den på en gång, och började läsa på en gång.

Bossypants är Tina Feys självbiografi. Den följer inte hela hennes liv, men tar upp händelser/saker som på något sätt varit viktiga för hennes liv. Eller saker som bara är väldigt roliga. Boken är lättläst, och rolig! Jag gillar Tina Fey, så jag är nog väldigt partisk. Gillar man inte 30 Rock så skulle man nog inte uppskatta den här boken riktigt lika mycket, men gillar man Saturday night live och 30 Rock så gillar man nog även denna bok. Läsläsläs!

Betyg: 4.5

Therese Bohman - Den drunknade (2010)

Häromveckan så var jag hemma hos min mor. Jag ville ha något kort att läsa på tåget ner till Göteborg, eftersom jag visste att väl där skulle jag inte ha tid att läsa. Tittade i min mammas bokhylla. Min mamma har mycket böcker. Hon är med i nån bokklubb så hon får massa konstiga, tråkiga, dåliga böcker hemskickade till sig med jämna mellanrum, och det är sällan något läsvärt hehe. Såg en väldigt tunn bok, och utan att egentligen läsa vad den handlade om så bestämde jag mig för att den här skulle jag läsa ut på väg ner till Göteborg. Det gjorde jag såklart inte, jag sov istället! :D
Den drunknade handlar om Marina, en skoltrött konststuderande som lever på CSN-pengar i Stockholm. I slutet av sommaren åker hon ner till sin äldre syster Stella i Skåne, och får träffa hennes sambo för första gången, författaren Gabriel. Marina blir såklart attraherad av Gabriel, och de inleder något slags hemligt förhållande.
Baksidan av boken hävdar att ett lågmält och intensivt kammarspel tar form. Jag förstår inte riktigt det där. Den hävdar också att under sommarveckorna så blir Marina alltmer övertygad om att Stella inte är trygg i förhållandet. Såg inte så mycket utav det heller.
Det känns som att Bohman vill ganska mycket med den här boken, men det når inte riktigt ut. Allting hålls tillbaka. Boken är för kort. Jag vill ha mer utav typ, allt, för att kunna tycka att boken är bra. Såhär så känns den rätt platt. Så nä. Jag förstår inte all den goda kritik som boken fått, jag ser det helt enkelt inte. Jag kanske är för ung för att kunna uppskatta den här typen av litteratur.

Betyg: 2

Anne Brontë - Agnes Grey (1847)

Jaha, då var den sista Brontë-systern avbetad. Den sista, Anne. Och hennes första och ända roman, Agnes Grey.
Jag blev rätt besviken alltså. Boken handlar om Agnes Grey, som ger sig ut för att jobba som guvernant för att hjälpa sin fattiga familj. Men får följa hennes jobb hos två familjer, som båda har odrägliga barn som gör allt för att jäklas med henne.
Jag är väldigt förtjust i den här typen utav böcker, men den här föll mig inte alls i smaken. Den var inte så lång och väldigt lättläst, men det var bland annat det som var problemet. Boken var väldigt simpel. Språket var enkelt, och ganska tråkigt formulerat, om man jämför med hennes systrars böcker. Eller bra böcker i allmänhet. Boken var bara väldigt tråkigt upplagd. Jag tycke att den blev lite bättre mot slutet, men ändå inte direkt bra. De flesta gör rätt i att bara läsa Charlotte och Emilys böcker, och skippa Anne.


Betyg: 2,5

Mario Vargas Llosa - Det gröna huset (1979)

Sen ett tag tillbaka har jag haft som projekt att försöka läsa något av varje nobelpristagare. Det har väl gått lite sådär med det projektet hehe, och det har fått lega på is i ungefär ett år. Men så fyllde jag 20, woho!, och en vän till mig tyckte att jag skulle ta tag i det igen, och gav mig därför den här boken av Mario Vargas Llosa.
Det gröna huset är nog ingen bok som jag hade valt att läsa, om jag hade valt själv. Det är inte riktigt typisk Malin-bok helt enkelt, med tanke på handlingen. Men jag gillade den.
Det är svårt att förklara vad boken egentligen handlar om. Det som står på baksidan stämde väl till viss del, men det gav ändå ingen vidare bra bild utav hur boken var egentligen. Jag vet inte ens om jag ska försöka berätta vad boken handlar om.
Det här är en bok som... kräver läsarens fulla uppmärksamhet. Berättelsen hoppar fram och tillbaka mellan olika tidsperioder, ofta i ett och samma stycke, och det tar ett tag innan man kommer in i den här typen utav skrivande. Det är oftast otydligt vem det är som säger vad, eller om det ens är en dialog. Jag blandade lätt ihop karaktärerna, som i det ena sammanhanget kallades för ett namn och i ett annat sammanhang för ett annat namn. Den är rörig, men egentligen inte svårläst.
Med det sagt så är det en väldigt bra bok. Och ett sjukt snyggt omslag, måste jag säga.

Betyg: 4 eller 4,5

Jonathan Safran Foer - Extremely loud & incredibly close (2005)

Ja. Vad kan jag säga. Det här är min absoluta favoritbok. Det är nog den bok jag läst om flest gånger (tillsammans med Ett ufo gör entré och Vilja växa). Den är sorglig och vacker och jättebra.
Kortfattat så kan man väl säga att den handlar om den 9 år gamla Oskar. Hans pappa har dött i 9/11. En dag hittar Oskar en nyckel i en vas som tillhörde hans far, och han bestämmer sig för att hitta låset som nyckeln tillhör. Han ger sig ut i New York för att försöka hitta låset, och på något vis komma närmare sin far. Samtidigt så får man även följa en annan handling, och historien om Oskars farmor och farfar.
Min bok är fylld med små lappar, som jag stoppat in på ställen där det finns stycken som jag gillar extra mycket.

Jag blev glatt överraskad tidigare i veckan då jag fick veta att de filmatiserat boken. De verkar ha ändrat storyn i filmen lite, men ändå. Jag är såååååå peppad. Så sätt igång nu. Läs boken, innan filmen släpps i Sverige (vilket verkar bli våren 2012). Läsläsläs. Ni kommer inte ångra er.

Betyg: 5

Emily Brontë - Wuthering Heights (1847)

Puh. Nu har jag betat av ännu en Brontë-syster, nu är det bara Anne kvar!
Jag har tänkt att jag ska läsa Wuthering Heights länge, men då jag haft den på både svenska och engelska så har jag inte kunnat bestämma mig för vilken version jag ska läsa. För att inte tappa något i översättningen så valde jag att läsa den på engelska. Tycker nog att man ska läsa de böcker man kan på deras originalspråk. Sen så är ju gammal engelska rätt härlig!

Wuthering Heights är en väldigt dramatisk och intrigfylld bok. Den var inte helt lättläst heller. Jag läste även Jane Eyre på engelska, men jag tyckte att den var betydligt mera lättläst(även fast den publicerades samma år som Wuthering Heights, ett gott decken att systrarna hade olika skrivstilar I guess). Men efter ett tag kommer man i alla fall in i det gammaldags, lite halvknepiga språket.
Boken handlar i stora drag om kärleken mellan Catherine Earnshaw och Heathcliff (vilket är både hans för och efternamn... eller, hans enda namn ehmm). Heathcliff blir som pojke adopterad utav Catherines far, och får växa upp tillsammans med Catherine och hennes bror Hindley. Efter mr Earnshaws död så börjar Hindley att terrorisera Heathcliff, som till sist lämnar Wuthering Heights eftersom han tror att hans kärlek för Catherine inte är besvarad. Efter många år kommer han tillbaka till Wuthering Heights för att ta ut sin hämnd på familjen.

Den här boken var...knepig. Jag är inte överförtjust i den. Det är ganska många karaktärer inblandade i boken, och ingen utav dem är särskilt sympatisk måste jag säga. Det gör det lite svårt för mig. Man vill ju gärna ha åtminstone någon karaktär som man hejar på, haha. Handlingen blir allt eftersom mer och mer invecklad, och jag kom på mig själv med att ibland blanda ihop karaktärerna. Boken blev bitvis lite seg och långdragen, men den var bitvis också väldigt bra. Jag vet inte om jag skulle läsa om den. Kanske på svenska nästa gång, det kanske skulle flyta på lite bättre då. Men ja. Det är en klassiker, jag tycker att den är läsvärd men den föll mig inte riktigt i smaken.

Betyg: 3,5

Peter Pohl - Alltid den där Anette! (1988)

Som sagt, Peter Pohl är en av mina litterära husgudar sen jag var ung och arg och olycklig. Det är jag väl visserligen fortfarande, det kanske är därför jag fortfarande tycker att hans böcker håller.
Alltid den där Anette! läste jag också för första gången när jag gick i högstadiet. Jag bestämde mig för nån vecka sen att läsa om det, för jag ville ha något lättläst som gick snabbt att läsa igenom. Det är egentligen en ungdomsbok, men jag tycket den höll bra nu när jag är äldre också.

Boken handlar om Anette. En flicka som alltid hamnar i bråk. Alltid får skulden, alltid ska förstöra. Hon går nu i femman, men såhär har det varit ända sen hon började skolan. Och nu har någon skrivit ett anonymt, elakt brev till Camilla, och såklart får Anette skulden.
I boken så hoppar handlingen smidigt mellan "nutid", med Anette i femte klass, och ifrån början, i första klass och upp mot femman. Man får helt enkelt följa Anette under hennes uppväxt fram till nutid, samtidigt som man får läsa om nutiden. Usch vad dåligt jag förklarar, men ni fattar nog.
Boken är välskriven, man blir engagerad, man blir arg för att lärarna uppenbart alltid missförstår. Orättvisor. Jag hade vaga minnen av allt det här när jag började läsa om boken, men jag hade glömt bort hur sorglig den faktiskt är på sina ställen. Speciellt delen i början av boken får mig att vilja gråta lite. Men som sagt. Detta är en ungdomsbok. Man kan självklart läsa den som äldre och uppskatta den, men i och med att den är riktad till lite yngre människor så är språket litelite simplare än vad de är i många andra av Pohls böcker, vilket drar ner betyget lite för min del.

Betyg: 4

Ingemar Ottoson & Thomas Ekholm - Japans historia (2007)

Efter att ha varit ute och rest nu i somras, och varit inne i diverse kyrkor, så tänkte jag att jag verkligen borde läsa mer om religion. Och historia. Jag gick till biblioteket, letade mig upp till religionshyllan. Blev lite nervös. Tänk om nån såg mig...och tror att jag faktiskt tror på Gud... Vad skulle jag välja? Jag hittade inget som jag tyckte passade med det jag var ute efter. Vad var jag ens ute efter? Jag vet inte. Till sist så gick jag därifrån med en bok som hette nåt i stil med tro, terror, tvivel, nåt sånt. Det var essäer om religion och politik. Började läsa. Tog mig med nöd och näppe igenom 1½ essä. Det var svårläst, och verkade anta att man redan kunde en hel del. Jag kunde ingenting, kändes det som. Essäerna kändes som nåt jag skulle blivit tvingad att läsa på historian eller samhällskunskapen på gymnasiet. Jag gav upp rätt snabbt.
En vän hade dock tidigare under sommaren skickat mig den här boken, Japans historia. De som känner mig vet nog att jag är ganska intresserad av Japan. Till min stora glädje så var den här boken betydligt mera lättläst.
Japans historia går igenom Japans historia ifrån långtlångt före år 0, och ändra fram till nutid. De går igenom politik, kultur, handel, krig, religion, ekonomi, etik, det mesta helt enkelt. Allt möjligt ifrån gamla samurajer (och vad det egentligen innebar förr i tiden) till bombningen av Hiroshima. Det finns säkert ännu mer som de hade kunnat ta med, men de har verkligen fått med mycket på bokens 337 sidor.
Jag gillade boken. Det är klart att det blir mer intressant att läsa när man är intresserad av ämnet, men jag fann boken väldigt lättläst och engagerande. Då och då så tar de upp hur Japans situation påverkade Sverige (om det nu skulle råkat göra det). Jag kommer såklart inte ihåg så mycket utav det jag läst, och känner att jag nog skulle behöva läsa om en hel del. Och det känns inte ens jobbigt!

Betyg: 4 eller 4,5 (då boken inte berörde mig så mycket känslomässigt, eller egentligen förändrade mitt liv på nåt vis så kan jag inte riktigt ge den en femma)

Elisabeth Gaskell - Hustrur och döttrar: en vardagsberättelse (1866)

Oj, det har tagit mig över en vecka att skriva om den här boken. Jag har blivit lat, minsann.

Hustrur och döttrar är en bok i samma anda som Jane Austens och systrarna Brontës böcker. Det var ingen nätt liten sak att bära med, med sina nästan 800 sidor. Tanken var att jag skulle hinna läsa ut den och förmodligen nån mer när jag var ute och reste, men resan förkortades, och den tid jag var ute och åkte så hade jag faktiskt inte så mycket tid att läsa som jag trott. Nåväl!
Hustrur och döttrar utspelar sig på 1820-talet och handlar om den unga flickan Molly, som bor tillsammans med sin far läkaren Mr Gibson. Modern dog när Molly var ung. De är inte jätterika, men de klarar sig ganska bra med det de har, och lever ett lugnt och fridsamt liv i den lilla staden Hollingford. Men så en dag bestämmer sig Mr Gibson för att Molly behöver en mor, och gifter sig med den vackra lärarinnan/f.d. guvernanten Hyacinth. Detta vänder upp och ned på Mollys värld, och hon tar det inte allt för bra. Något som däremot glädjer Molly, är att den nya Mrs Gibson har en dotter i Mollys ålder sen ett tidigare äktenskap, den vackra och livliga Cynthia.
Boken kretsar även kring de människor som bor i staden, och kring de olika relationerna i boken.

På framsidan står det lite under titeln "en vardagsberättelse", vilket det verkligen är. Man får följa Molly genom hennes sorger och glädjeämnen. Stundvis så tyckte jag att boken var lite seg. Det kändes som att hon kunde ha kortat av och tagit bort en del händelser, för att inte läsaren skulle förlora intresset. Men i slutändan så blev ändå händelserna relevanta för de händelser som kom efteråt. Det var verkligen ingenting som lämnades till slumpen.
Allt som allt så tyckte jag väl att det var en okej bok, om man gillar den här typen utav böcker så är den mysig att läsa. Austen och Brontë är bättre dock!

Betyg: 3,5 eller kanske 4. Inte säker.

Filip Hammar & Fredrik Wikingsson - Tårtgeneralen (2009)

Ojoj, vad det stått still här på bloggen. Även fast det är sommar! I mitt försvar har jag varit bortrest i alla fall två veckor, och hann inte med att läsa så mycket som jag trott. Plus att jag läst två böcker samtidigt.

Lånade den här boken av en klasskompis som hävdade att den var rolig. Det är en till stor del sann historia om Hasse P, i Köping i mitten utav 80-talet. Köping har blivit utsedd till Sveriges tråkigaste stad utav Jan Guillou, och Hasse P bestämmer sig för att motbevisa honom. Hans plan är antingen genial eller galen, han tänker bygga världens längsta smörgåstårta.
I boken får man väl i princip följa Hasse P's uppgång och fall. Det är en underhållande bok, fast samtidigt rätt tragiskt. Den här personen finns ju faktiskt på riktigt. I slutet utav boken (som jag hade iaf) så finns det bilder ifrån smörgåstårtegrejen, bilder på Hasse P och annat roligt extramaterial. Om man känner för att läsa någonting lättläst, lättsmält och trevligt så passar den här boken ganska bra.

Betyg: 4

Peter Pohl - Regnbågen har bara åtta färger (1986)

Det finns mycket jag kan skriva om Peter Pohl. Jag minns att jag i åttan eller nian skrev ett väldigt ambitiöst författarporträtt av han till svenskan, och försökte förklara storheten i hans skrivande, att han gillar att skriva om ungdomar som har det svårt och att det är så lätt att känna igen sig i hans böcker osv. Hans böcker har hängt med mig under hela tonåren. Jag har läst det mesta han skrivit, en del böcker flera gånger. Och trots att hans böcker främst är skrivna för ungdomar, så tycker jag att de håller alldeles utmärkt även fast jag blivit äldre.
Ibland så får jag bara en sån där känsla. Att jag vill läsa något, som kan vara sådär smärtsamt fint. Jag har inte så mycket att vända mig till, vad det gäller litteratur som är så. Ett fåtal böcker. Och Peter Pohls regnbågs-böcker är sådana.

Regnbågen har bara åtta färger är den första boken i serien om "Micke", som delvis är baserade på Pohls egna uppväxt.
Heinrich kommer tillsammans med sin mor ifrån Kriget i Tyskland till Sverige under 40-talet. Han hamnar i Hammarby, ett barnrikt område i Stockholm. Men tyskar möter inte ett särskilt varmt välkomnande i Sverige, och för Heinrich visar det sig snart att Freden är nästan lika hemsk som Kriget. Heinrich blir till slut Henrik, och han får den hårda vägen lära sig att man ska inte hoppas, man ska inte ge efter för längtan, och man får absolut inte tycka om någon, för det får de Mörka Krafterna reda på och då kommer allting bli förstört. Det är en ganska sorglig och djupsinnig livssyn, hos en 7-årig pojke.
Men så möter han Ylva, och allting förändras.

Det är svårt för mig att förklara hur mycket jag tycker om den här boken, och de andra böckerna i serien.

"Ingen får veta något om Henriks sorger och längtningar. Men när jag dör ska tusen liter instängda tårar forsa från mina brustna ögon."

Betyg: 5

Karl Ove Knausgård - Min kamp (2009-10-11)

Bara att döpa en bok till "Min kamp" känns rätt vågat. Att tankarna lite långsamt för en till Mein Kampf är väl inte så konstigt. Men det här är något helt annat.
Min kamp är den norske författaren Karl Ove Knausgårds autofiktiva roman. Den handlar om Knausgårds uppväxt och liv, och i centrum står den onåbara fadern. Efter att ja researchat lite så har jag kommit fram till att boken jag läst verkar vara del 1 och 2, utav vad som sammanlagt kommer bli 6 delar (första delarna publicerade 2009, del 3-4 publicerade 2010 och del 5-6 publiceras under 2011). Man får följa Knausgård under hans tonår, med kärlek och vänner och allt vad det innebär att vara ungdom, och sedan en bit in i vuxenlivet om livet med barn och författarskapet, och slutligen faderns död. Jag känner mig lite konfunderad över hur man ska kunna skriva 4 delar till om sitt eget liv, men jag kommer förmodligen rota reda på dem också. För den här boken var bra. Riktigt bra.

Jag vet inte varför, men jag tycker verkligen om att läsa om andra människors liv. Att få en inblick i en helt annan människa, få uppleva händelser som de varit med om, och som jag aldrig någonsin kommer få vara med om. Det är så spännande, på något vis. Intressant.
Boken påminde mig lite om Jonas Gardell i skrivsättet. Kanske inte riktigt lika mycket tendenser åt prosahållet, men ändå nåt som får mig att tänka på han.
I alla fall! Helt klart läsvärd bok.

Betyg: 4 - 4,5 (vill ge 4,5 till delarna när han är ungdom, prob för att jag kan relatera mer till han som person då)

Philip K. Dick - Do androids dream of electric sheep? (1968)

Jag har mycket kurslitteratur att läsa, så var rätt nöjd när jag hittade den här boken i min brors bokhylla. Den var kort, och jag har velat läsa den ett tag eftersom filmen Bladerunner är baserad på den. Jag läste den, och jag gillade den. MEN. MEN. När jag kom till slutet upptäckte jag att det fanns ett glossary och diskuteringsfrågor.......... och blev sådär......... var det här bara ett utdrag ur boken? Eller en förenklad och förkortad version? Upptäckte att det stod "retold by blablabla". Känner mig lurad och lite ledsen. Jag ville ju ha originalet. Jag vet inte om jag kan betygsätta den här boken, om den blivit återberättad av några andra riktigt. Men jag kan tänka mig att om den här var bra, så är originalet ännu bättre.
Fuck you Fredrik för att du köper hem massa förenklade versioner av böcker!

JRR Tolkien - Bilbo - en hobbits äventyr (1937)

För några veckor sedan så såg jag ett klipp på youtube. Det var ett klipp med Peter Jackson, och han gick runt och pratade o körde lite behind the scenes på The hobbit, som de börjat filma. Det verkade helt jävla awesome, så jag bestämde mig för att läsa boken.
Jag kan inte påstå att jag blev så glatt överraskad av boken. Jag läste den på svenska, vilket väldigt snabbt känds som ett stort misstag. Jag vet inte om det bara var översättningen, men språket var fruktansvärt simpelt. Det kändes som en barnbok, något som jag hade läst när jag kanske var 10 år, och det är inte riktigt den uppfattningen som jag fått utav boken tidigare.
Bilbo bor själv i en liten håla i Fylke. En dag kommer Gandalf, och artig som Bilbo är så bjuder han in Galdalf på te några dagar senare. Bilbo glömmer snabbt bort detta erbjudande, men när dagen kommer så börjar det plötsligt att välla in dvärgar i hans hem. De är högljudda, oartiga och äter upp hans kakor. Till sist kommer Gandalf och förklarar att de ska ta tillbaka dvärgarnas guldskatt, och Bilbo ska följa med som tjuv. Mycket motvilligt så följer den fridsamme hoben med Gandalf och dvärgarna ut på äventyr. Såklart så stöter de på en massa hinder på vägen!

Till en början gillade jag inte boken särskilt mycket alls. Men efter ett tag kommer man väl in i det, och då slutade jag att störa mig på det barnsliga språket. Den är väl mysig på sitt vis, fast jag tycker ändå inte att den var mer än "okej".

Betyg: 3,5

Writers and kitties

Från en annan bokblogg så blev man tipsad om tumblrn "Writers and kitties", som innehåller bilder på författare och deras katter. Guld, tycker jag.
HÄR kan ni kika på det!

Rod McKuen och hans kisse

John Ajvide Lindqvist - Lilla stjärna (2010)

Jag hittade Lilla stjärna på snabblånshyllan, och tänkte: ja, för tusan. För tillfället så hinner jag inte läsa så mycket annat än kurslitteratur och körkortsteori, så det var trevligt att ha lite press på sig att läsa ut en "vanlig" bok. Och Lilla stjärna var inget problem att hinna läsa ut på de två veckor som man hade på sig.

Boken handlar om två flickor, med helt olika uppväxter. En flicka som hittas som spädbarn i skogen och växer upp gömd i en källare, avskärmad från omvärlden. Hon är inte riktigt som andra barn mentalt, men hon kan sjunga alldeles rent. Den andra flickan växer upp i en helt vanlig familj och är precis som andra människor, fast lite fulare, lite tjockare, och lite utanför. Efter 14 år så möts de.
Boken är intressant och man vill läsa vidare, men den är ingen nagelbitare direkt. Jag är mesig och skummar som vanligt igenom de mest våldsamma och brutala partierna. Efter att ha läst Människohamn och Låt den rätte komma in så kan jag konstatera att Låt den rätte komma in fortfarande är den mest spännande bok som jag läst av Ajvide Lindqvist. Men Lilla stjärna var bra, bättre än Människohamn. Jag tycker att Ajvide Lindqvist är helt fantastisk på att skapa personligheter. Jag förstår inte hur han kan skapa människor som känns såhär trovärdiga. Jag gillade dock inte sista delen så mycket, men i övrigt så var boken bra.

Betyg: 4

Kazuo Ishiguro - Nocturner (2009)

Fem berättelser om musik och skymning... Beskrivningen bådar gott. Kritiken bådar gott, författaren bådar gott. Dessvärre så fann jag inte den här boken särskilt intressant.
Det är som sagt 5 berättelser med lite olika längd som på något vis handlar om musik, mest så är det personer som är musiker som är huvudpersonerna. Jag har alltid haft lite svårt för noveller, och förutom ett kort uppehåll under gymnasiet så har det hållit i sig. Jag tycker att del flesta noveller jag läser är banala. Man hinner aldrig riktigt lära känna karaktärerna. Jag är besviken. Jag gillade ju som sagt Never let me go och hade hoppats på att den här skulle vara lika bra.

Betyg: 2-3, kan inte bestämma mig. Den var ju inte direkt upprörande dålig, jag skulle bara inte läsa om den eller tipsa någon annan om boken.

Claude Izner - Mordet i Eiffeltornet (2003)

En av böckerna som jag köpte på bokrean!
Mordet i Eiffeltornet utspelar sig i Paris under 1889. Eiffeltornet är nybyggt och världsutställningen får staden att sjuda av liv. Men staden plågas av mystiska dödsfall, personer som dör utav vad som verkar vara bistick. Men bokhandlaren Victor Legris misstänker att det ligger något mer bakom dödsfallen, och dras snabbt in i en deckarhistoria.
Vad som förvånade mig med den här boken var att...den var inte särskilt spännande för att vara en "deckare". Den var smart på det viset att man inte förrän i slutet kunde lista ut vem mördaren var, och då först när boken faktiskt skrev vem det var(jag hade aldrig ens tänkt tanken). Boken är inte så lång och tuffade på i ett makligt tempo. Och kärlekshistorian i boken fick mycket mer rum än jag hade trott, inget dåligt med det jag blev bara förvånad. Det som fick mig att verkligen gilla boken var de underbara miljöbeskrivningarna. Och jaja det känns klyschigt att romantisera Paris så som så många gör, men den här boken målade upp bilden av Paris helt fantastiskt. Boken är i princip värd att läsa bara på grund utav det. För mig som inte är så förtjust i deckare så var det här en ganska lagom inkörsbok, till kanske lite tyngre grejer.
Sen så är ju omslaget sjukt fint.

Betyg: 4

Spännande bok/konst

Efter att ha funderat lite över att jag verkligen vill läsa en bok i stil med Extremt högt och otroligt nära igen, så började jag leta runt lite för o se om Jonathan Safran Foer ska släppa nytt snart. Jag upptäckte att han faktiskt redan gjort det, en bok som heter Tree of codes. Men det är inte en bok i dess vanliga bemärkelse...
Dessvärre verkar den här boken vara väldigt svår att få tag på, och ganska så dyr. Vi får se om jag lyckas få tag på den, nån gång.

Alan Bennett - Drottningen vänder blad (2007)

Den här nätta lilla boken har jag haft på min att läsa-lista ganska länge. Jag kommer inte ihåg hur den hamnade där, och jag har aldrig orkat få tag i den. Men så fanns den som sagt med på bokrean för en billig penning, så jag slog till. Jag tog de drygt 120 sidorna i en sittning, undrar vad SvD menade när de kallade boken för "...nästan oanständigt underhållande".
Boken handlar om drottningen i England, som av en slump lånar en bok och äntligen förstår glädjen med att läsa. Till hovets och folket stora förtret så växer sig hennes läslust bara större och större, och hennes plikter som drottning blir lidande. Medan drottningen glatt läser vidare, och försöker samtala med sin omgivning om litteratur, så försöker hennes omgivning konspirera fram ett slut på läsandet.
Den här boken är en hyllning till alla läsare där ute. Den är mysig, lättläst och ganska söt. Men jag skulle som sagt inte kalla den oanständigt underhållande. Den var helt okej. Den var läsvärd, men jag kommer förmodligen inte läsa om den.

Betyg: 3,5

Bokrea!

Har nu köpt lite böcker från bokrean:

• Sofi Oksanen - Utrensning
• Alan Bennett - Drottningen vänder blad
• Claude Izner - Mordet i Eiffeltornet
• Junot Diaz - Oscar Waos korta förunderliga liv

Skulle också ha köpt Jag skulle vara din hund.. men den var tillfälligt slut. Får väl hoppas att det kommer in fler snart...Den fanns som pocket, men den hade så himla fult omslag, så väntar hellre på den inbundna.

Jag har bara läst Oscar Waos korta förunderliga liv utav de ovannämnda. Blir spännande.

Kazuo Ishiguro - Never let me go (2005)

I höstas eller i somras, minns inte riktigt när, så var jag på Myrorna i Göteborg. När man pratar om secondhand så tänker folk oftast på kläder, skor, kanske möbler. Det många inte tänker på är böcker. Jag tror jag köpte 5 böcker den gången, alla i nästan nyskick, för ungefär en femtedel av vad det hade kostat i en vanlig affär. Sjukt värt. Den här boken var en av dem.

Never let me go handlar om Kathy, Tommy och Ruth som växer upp på en idyllisk internatskola i England. Skolans förmyndare uppmuntrar dem att måla och skriva poesi, och de får höra att de har kommit till världen för ett visst ändamål, deras framtid "är redan avgjord". Skolan är däremot ganska luddig med varför de måste måla, och vad som ska hända i framtiden.
Vännerna växer upp och går igenom kärlek, svek och sorg precis som vanliga ungdomar. Och under bokens gång så får man då och då fler ledtrådar till vad som ska hända dem. Kathy är nu vuxen, och det är hon som berättar historien om deras barndom.

Boken är väldigt skickligt skriven. Man fastnade fort, och i slutet av varje kapitel så vill man bara fortsätta och få reda på mer. Något som jag störde mig lite på var att man(eller snarare jag) aldrig riktigt lyckades känna något starkare band till karaktärerna. Ruth irriterade jag mig jättemycket på, till exempel. Jag kan tycka att de är något...osympatiska. Men det är nog upp till var och en att avgöra. Allt som allt var det en bra och läsvärd bok! Finns nu även som film, och har hört gott om den med.

Betyg: 4

PS. Brukar försöka hitta bilder med omslag som ser ut som min utgåva gör, men lyckades inte nu. Min utgåva är mycket finare.

Albert Camus - Främlingen (1942)

Det tog mig förvånansvärt lång tid att läsa ut en så kort bok som Främlingen. Jag tänker skylla det lite på att jag pluggar på universitet nu, och lite tänker jag skylla på att jag aldrig riktigt fastnade för boken så jag var väl inte så sugen på att läsa den.
Främlingen handlar om en man som, lite av slumpen, dödar en man. Därefter väntar en rättegång, där han inte får mycket sympati. Trots allt det här så är mannen ganska likgiltig till allt som händer. Och jag känner mig ganska likgiltig till den här boken.
Jag har bara läst en bok av Camus tidigare, och det var Fallet och den gillade jag väldigt mycket. Språket i den här kändes väldigt simpelt, och det fångade mig inte alls. Jag vet inte. Den var väl inte dålig, men den var inte heller bra.

Betyg: 3

Anneli Jordahl - Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) (2009)

När jag började läsa den här boken så tänkte jag: Åh nej. Inte ännu en överpretentiös roman skriven av en poet som vill börja skriva romaner.
Man märker alltid det, på språket och formuleringarna, att författaren egentligen skriver poesi. Texten är alltid poetisk, och detta är något som kan irritera mig enormt om jag inte är på humör för att läsa det. Vilket jag inte riktigt var när jag började läsa den här boken. Hade hört hur fin den skulle vara, den var inte så tjock och tänkte väl ta mig igenom den hyffsat snabbt (vilket jag gjorde).
Boken handlar om Ellen Key. Under flera år så brevväxlar hon med litteraturrecensenten Urban von Feilitzen. De träffas bara ett fåtal gånger, men deras kärlekshistoria lever i de intellektuella breven de skickar till varandra. Men Urban fortsätter att vara gift, och Ellen fortsätter att vara ensam. Man får följa Ellen under en stor del av hennes liv, och trots att det som står i boken är fiktivt så känns det väldigt äkta. Jag har egentligen ingen aning om vem Ellen Key är, men jag blev alldeles uppslukad av det liv som porträtteras i boken. Skrivandet, böckerna, middagsbjudningar med kända författare, den förtvivlade och obesvarade kärleken till Urban. Till en början gillade jag inte boken alls, men den växte verkligen. Boken är indelad i 3 delar, och jag gillar den sista delen mest.
Ellen Key var en författare, feminist, ateist och lärarinna. Hon var en av sin tids mest inflytelserika författare. Enligt wikipedia.

Betyg: Till en början så tänkte jag väl 3,5. Men sen 4. Och sen 4,5. Men för att inte bli allt för ivrig så får jag nog sätta en 4.

Peppen: 1Q84

Den 14 mars utkommer första och andra delen i Haruki Murakamis nya trilogi 1Q84. Det är inte ofta som jag peppar boksläpp, mest för att jag inte läser så mycket...moderna författare. Eller, det gör jag väl, men inte så många som släpper nya böcker särskilt ofta. Det är vanligare att jag peppar kommande filmer. Sen Harry Potter blev avslutat så finns det ju inte så mycket att hoppas på längre haha. Men det här är ju stort.

Kathryn Stockett - Niceville (2009)

Jag hade inte ens hört talas om den här boken när min pappa gav mig den i julklapp. Gillade namnet och omslaget, men själva handlingen kändes lite mer som nåt som min mamma skulle läsa. På framsidan står det "Tre kvinnor, två världar, en historia". Låter ganska smörigt. Som tur var så är inte boken smörig på något vis. Boken handlar om de två svarta hembiträdena Aibileen och Minny, och den unga vita kvinnan Skeeter. De bor alla i Jackson, Missisippi, i 60-talets södern där svarta diskrimineras och förnedras som bara den. Man får följa de tre personerna, ungefär två kapitel åt gången, och hur deras liv vävs samman. Skeeter återvänder ifrån universitetet till sitt gamla liv med sina vänner, alla är hemmafruar som spelar bridge, tennis, och går på välgörenhetsgrejer. Hon har förändrats, och har författardrömmar. Genom arbetet på en tidning kommer hon i kontakt med Aibileen och Minny, och tillsammans så bestämmer de sig för att skriva en bok om hur svarta hembiträden behandlas.
Boken är lättläst och ganska intressant att läsa, men jag tycker inte riktigt att den lever upp till kritiken som jag hört om den sen jag fick boken. Visst den är bra, men jag tycker inte att den "fångar läsaren från första sidan". Men det kanske bara är jag. Boken var läsvärd, men den var inte fantastisk.

Jag ska nog försöka att läsa lite mer nya böcker. Känner att jag inte riktigt hänger med.

Betyg: 3,5

Jane Austen - Övertalning (1818)

Jag kan inte hjälpa det. Jag är en sucker för Jane Austen. Och dylik litteratur. Jag köpte Övertalning i somras på en secondhand affär i Göteborg, men det är inte förns nu som jag tagit mig i kragen och läst den. Jag minns att jag under gymnasiet började läsa den på engelska, men tyckte att den var lite seg så gav rätt snart upp. När jag läste den nu på svenska så fann jag den inte alls seg, av någon anledning. Den är kanske lite svår att komma in i eller nåt, men jag gillade den.
Som alla Austens romaner så är det en kvinnlig huvudperson, inget som jag tänkt så mycket över förns just precis nu i skrivande stund.
Boken handlar om Anne Elliot. Som ung var hon mycket förälskad i en man, men var tvungen att bryta upp med honom. Hon har inte lyckats komma över sina känslor, så när deras vägar sedan korsas 8 år senare så blir Anne ett virrvarr av motstridiga känslor.
Jag tänkte skriva mer om handlingen, men märkte att det blev svårt utan att spoila hela boken. Det här är Jane Austens sista fullbordade roman och den utkomt postumt 1818 (Austen dog 1817).

Betyg: 4,5