Anne Brontë - Agnes Grey (1847)

Jaha, då var den sista Brontë-systern avbetad. Den sista, Anne. Och hennes första och ända roman, Agnes Grey.
Jag blev rätt besviken alltså. Boken handlar om Agnes Grey, som ger sig ut för att jobba som guvernant för att hjälpa sin fattiga familj. Men får följa hennes jobb hos två familjer, som båda har odrägliga barn som gör allt för att jäklas med henne.
Jag är väldigt förtjust i den här typen utav böcker, men den här föll mig inte alls i smaken. Den var inte så lång och väldigt lättläst, men det var bland annat det som var problemet. Boken var väldigt simpel. Språket var enkelt, och ganska tråkigt formulerat, om man jämför med hennes systrars böcker. Eller bra böcker i allmänhet. Boken var bara väldigt tråkigt upplagd. Jag tycke att den blev lite bättre mot slutet, men ändå inte direkt bra. De flesta gör rätt i att bara läsa Charlotte och Emilys böcker, och skippa Anne.


Betyg: 2,5

Emily Brontë - Wuthering Heights (1847)

Puh. Nu har jag betat av ännu en Brontë-syster, nu är det bara Anne kvar!
Jag har tänkt att jag ska läsa Wuthering Heights länge, men då jag haft den på både svenska och engelska så har jag inte kunnat bestämma mig för vilken version jag ska läsa. För att inte tappa något i översättningen så valde jag att läsa den på engelska. Tycker nog att man ska läsa de böcker man kan på deras originalspråk. Sen så är ju gammal engelska rätt härlig!

Wuthering Heights är en väldigt dramatisk och intrigfylld bok. Den var inte helt lättläst heller. Jag läste även Jane Eyre på engelska, men jag tyckte att den var betydligt mera lättläst(även fast den publicerades samma år som Wuthering Heights, ett gott decken att systrarna hade olika skrivstilar I guess). Men efter ett tag kommer man i alla fall in i det gammaldags, lite halvknepiga språket.
Boken handlar i stora drag om kärleken mellan Catherine Earnshaw och Heathcliff (vilket är både hans för och efternamn... eller, hans enda namn ehmm). Heathcliff blir som pojke adopterad utav Catherines far, och får växa upp tillsammans med Catherine och hennes bror Hindley. Efter mr Earnshaws död så börjar Hindley att terrorisera Heathcliff, som till sist lämnar Wuthering Heights eftersom han tror att hans kärlek för Catherine inte är besvarad. Efter många år kommer han tillbaka till Wuthering Heights för att ta ut sin hämnd på familjen.

Den här boken var...knepig. Jag är inte överförtjust i den. Det är ganska många karaktärer inblandade i boken, och ingen utav dem är särskilt sympatisk måste jag säga. Det gör det lite svårt för mig. Man vill ju gärna ha åtminstone någon karaktär som man hejar på, haha. Handlingen blir allt eftersom mer och mer invecklad, och jag kom på mig själv med att ibland blanda ihop karaktärerna. Boken blev bitvis lite seg och långdragen, men den var bitvis också väldigt bra. Jag vet inte om jag skulle läsa om den. Kanske på svenska nästa gång, det kanske skulle flyta på lite bättre då. Men ja. Det är en klassiker, jag tycker att den är läsvärd men den föll mig inte riktigt i smaken.

Betyg: 3,5

Elisabeth Gaskell - Hustrur och döttrar: en vardagsberättelse (1866)

Oj, det har tagit mig över en vecka att skriva om den här boken. Jag har blivit lat, minsann.

Hustrur och döttrar är en bok i samma anda som Jane Austens och systrarna Brontës böcker. Det var ingen nätt liten sak att bära med, med sina nästan 800 sidor. Tanken var att jag skulle hinna läsa ut den och förmodligen nån mer när jag var ute och reste, men resan förkortades, och den tid jag var ute och åkte så hade jag faktiskt inte så mycket tid att läsa som jag trott. Nåväl!
Hustrur och döttrar utspelar sig på 1820-talet och handlar om den unga flickan Molly, som bor tillsammans med sin far läkaren Mr Gibson. Modern dog när Molly var ung. De är inte jätterika, men de klarar sig ganska bra med det de har, och lever ett lugnt och fridsamt liv i den lilla staden Hollingford. Men så en dag bestämmer sig Mr Gibson för att Molly behöver en mor, och gifter sig med den vackra lärarinnan/f.d. guvernanten Hyacinth. Detta vänder upp och ned på Mollys värld, och hon tar det inte allt för bra. Något som däremot glädjer Molly, är att den nya Mrs Gibson har en dotter i Mollys ålder sen ett tidigare äktenskap, den vackra och livliga Cynthia.
Boken kretsar även kring de människor som bor i staden, och kring de olika relationerna i boken.

På framsidan står det lite under titeln "en vardagsberättelse", vilket det verkligen är. Man får följa Molly genom hennes sorger och glädjeämnen. Stundvis så tyckte jag att boken var lite seg. Det kändes som att hon kunde ha kortat av och tagit bort en del händelser, för att inte läsaren skulle förlora intresset. Men i slutändan så blev ändå händelserna relevanta för de händelser som kom efteråt. Det var verkligen ingenting som lämnades till slumpen.
Allt som allt så tyckte jag väl att det var en okej bok, om man gillar den här typen utav böcker så är den mysig att läsa. Austen och Brontë är bättre dock!

Betyg: 3,5 eller kanske 4. Inte säker.