Ian McEwan - På Chesil Beach (2007)

Jag har länge tänkt att jag ska läsa På Chesil Beach. Har sneglat på den flera gånger, men den har aldrig riktigt fångat mitt intresse. Jag läste en hel del Ian McEwan i gymnasiet, och allt han skriver är oftast bra - väldigt bra. Han är ju mest känd för Atonement (Försoning), som jag tycker är helt fantastisk.
Men ja. Jag hittade den här boken på secondhand och tänkte att jag kan väl lika gärna köpa den. Done and done!

På Chesil Beach är en kort bok, och det tog inte många kvällar för mig att läsa ut den. Boken handlar om det unga, nygifta paret Florence och Edward, i 1960-talets England. De har gift sig på förmiddagen, och åker sedan ut till Chesil Beach i Dorset på den brittiska sydkusten för att fira sin bröllopsnatt. De är till synes glada, men under ytan så har de båda starkt motstridiga känslor inför den kommande bröllopsnatten. Varje handling och alla känslor byggs upp under kvällens gång, för att till slut slå slint.
Boken skiftar mellan nutid och parets konflikt, och "tillbakablickar" där man får lära känna båda parter och hur de träffades. Boken är lättläst och väldigt välskriven, och jag beundrar McEwans sätt att beskriva två relativt alldagliga personer och ändå få det att bli intressant. Helt klart läsvärd bok om man vill ha något kort och enkelt att läsa.


Betyg: 4,5

Anne Brontë - Agnes Grey (1847)

Jaha, då var den sista Brontë-systern avbetad. Den sista, Anne. Och hennes första och ända roman, Agnes Grey.
Jag blev rätt besviken alltså. Boken handlar om Agnes Grey, som ger sig ut för att jobba som guvernant för att hjälpa sin fattiga familj. Men får följa hennes jobb hos två familjer, som båda har odrägliga barn som gör allt för att jäklas med henne.
Jag är väldigt förtjust i den här typen utav böcker, men den här föll mig inte alls i smaken. Den var inte så lång och väldigt lättläst, men det var bland annat det som var problemet. Boken var väldigt simpel. Språket var enkelt, och ganska tråkigt formulerat, om man jämför med hennes systrars böcker. Eller bra böcker i allmänhet. Boken var bara väldigt tråkigt upplagd. Jag tycke att den blev lite bättre mot slutet, men ändå inte direkt bra. De flesta gör rätt i att bara läsa Charlotte och Emilys böcker, och skippa Anne.


Betyg: 2,5

Emily Brontë - Wuthering Heights (1847)

Puh. Nu har jag betat av ännu en Brontë-syster, nu är det bara Anne kvar!
Jag har tänkt att jag ska läsa Wuthering Heights länge, men då jag haft den på både svenska och engelska så har jag inte kunnat bestämma mig för vilken version jag ska läsa. För att inte tappa något i översättningen så valde jag att läsa den på engelska. Tycker nog att man ska läsa de böcker man kan på deras originalspråk. Sen så är ju gammal engelska rätt härlig!

Wuthering Heights är en väldigt dramatisk och intrigfylld bok. Den var inte helt lättläst heller. Jag läste även Jane Eyre på engelska, men jag tyckte att den var betydligt mera lättläst(även fast den publicerades samma år som Wuthering Heights, ett gott decken att systrarna hade olika skrivstilar I guess). Men efter ett tag kommer man i alla fall in i det gammaldags, lite halvknepiga språket.
Boken handlar i stora drag om kärleken mellan Catherine Earnshaw och Heathcliff (vilket är både hans för och efternamn... eller, hans enda namn ehmm). Heathcliff blir som pojke adopterad utav Catherines far, och får växa upp tillsammans med Catherine och hennes bror Hindley. Efter mr Earnshaws död så börjar Hindley att terrorisera Heathcliff, som till sist lämnar Wuthering Heights eftersom han tror att hans kärlek för Catherine inte är besvarad. Efter många år kommer han tillbaka till Wuthering Heights för att ta ut sin hämnd på familjen.

Den här boken var...knepig. Jag är inte överförtjust i den. Det är ganska många karaktärer inblandade i boken, och ingen utav dem är särskilt sympatisk måste jag säga. Det gör det lite svårt för mig. Man vill ju gärna ha åtminstone någon karaktär som man hejar på, haha. Handlingen blir allt eftersom mer och mer invecklad, och jag kom på mig själv med att ibland blanda ihop karaktärerna. Boken blev bitvis lite seg och långdragen, men den var bitvis också väldigt bra. Jag vet inte om jag skulle läsa om den. Kanske på svenska nästa gång, det kanske skulle flyta på lite bättre då. Men ja. Det är en klassiker, jag tycker att den är läsvärd men den föll mig inte riktigt i smaken.

Betyg: 3,5

Elisabeth Gaskell - Hustrur och döttrar: en vardagsberättelse (1866)

Oj, det har tagit mig över en vecka att skriva om den här boken. Jag har blivit lat, minsann.

Hustrur och döttrar är en bok i samma anda som Jane Austens och systrarna Brontës böcker. Det var ingen nätt liten sak att bära med, med sina nästan 800 sidor. Tanken var att jag skulle hinna läsa ut den och förmodligen nån mer när jag var ute och reste, men resan förkortades, och den tid jag var ute och åkte så hade jag faktiskt inte så mycket tid att läsa som jag trott. Nåväl!
Hustrur och döttrar utspelar sig på 1820-talet och handlar om den unga flickan Molly, som bor tillsammans med sin far läkaren Mr Gibson. Modern dog när Molly var ung. De är inte jätterika, men de klarar sig ganska bra med det de har, och lever ett lugnt och fridsamt liv i den lilla staden Hollingford. Men så en dag bestämmer sig Mr Gibson för att Molly behöver en mor, och gifter sig med den vackra lärarinnan/f.d. guvernanten Hyacinth. Detta vänder upp och ned på Mollys värld, och hon tar det inte allt för bra. Något som däremot glädjer Molly, är att den nya Mrs Gibson har en dotter i Mollys ålder sen ett tidigare äktenskap, den vackra och livliga Cynthia.
Boken kretsar även kring de människor som bor i staden, och kring de olika relationerna i boken.

På framsidan står det lite under titeln "en vardagsberättelse", vilket det verkligen är. Man får följa Molly genom hennes sorger och glädjeämnen. Stundvis så tyckte jag att boken var lite seg. Det kändes som att hon kunde ha kortat av och tagit bort en del händelser, för att inte läsaren skulle förlora intresset. Men i slutändan så blev ändå händelserna relevanta för de händelser som kom efteråt. Det var verkligen ingenting som lämnades till slumpen.
Allt som allt så tyckte jag väl att det var en okej bok, om man gillar den här typen utav böcker så är den mysig att läsa. Austen och Brontë är bättre dock!

Betyg: 3,5 eller kanske 4. Inte säker.

Jane Austen - Övertalning (1818)

Jag kan inte hjälpa det. Jag är en sucker för Jane Austen. Och dylik litteratur. Jag köpte Övertalning i somras på en secondhand affär i Göteborg, men det är inte förns nu som jag tagit mig i kragen och läst den. Jag minns att jag under gymnasiet började läsa den på engelska, men tyckte att den var lite seg så gav rätt snart upp. När jag läste den nu på svenska så fann jag den inte alls seg, av någon anledning. Den är kanske lite svår att komma in i eller nåt, men jag gillade den.
Som alla Austens romaner så är det en kvinnlig huvudperson, inget som jag tänkt så mycket över förns just precis nu i skrivande stund.
Boken handlar om Anne Elliot. Som ung var hon mycket förälskad i en man, men var tvungen att bryta upp med honom. Hon har inte lyckats komma över sina känslor, så när deras vägar sedan korsas 8 år senare så blir Anne ett virrvarr av motstridiga känslor.
Jag tänkte skriva mer om handlingen, men märkte att det blev svårt utan att spoila hela boken. Det här är Jane Austens sista fullbordade roman och den utkomt postumt 1818 (Austen dog 1817).

Betyg: 4,5

Charlotte Brontë - Jane Eyre

Gud vad seg jag är. Det är över två veckor sen jag läste ut Jane Eyre, men har inte orkat ta mig tiden att blogga om den. Skämmes.

Det tog lite längre tid än vanligt för mig att läsa Jane Eyre. 1800-tals engelska har en tendens att påverka mig så. Men boken var verkligen verkligen bra.
Jane Eyre handlar om.....Jane Eyre. Det är svårt att förklara vad boken handlar om utan att spoila den helt. Jane Eyre växer upp hos en släkting och hennes barn, som avskyr henne. Vid typ 10 års ålder tror jag det var blir hon skickad till en internatskola där hon utbildar och undervisar i sisådär 8 år. Efter det blir hon guvernant i ett hyffsat rikt hushåll åt en liten flicka. Nu tror jag inte att jag ska skriva mer om handlingen, då blir det inge spännande.
Jag älskar lite äldre engelska. De har sånt vackert språk. Inga moderna böcker skrivs såhär fint. Jag kanske inte förstod alla ord, men sånt gör inte så mycket. Så länge man förstår sammanhanget är det ju okej.
Nä jag vet inte vad jag ska säga. Boken var fruktansvärt bra. Jag förstår varför den ses som en klassiker. Alla borde läsa den!
Nu håller jag på o läser om Harry Potter och Dödsrelikerna. Läste den på engelska förra gången, så nu kör jag den på svenska. :)

Betyg: 5/5