Karl Ove Knausgård - Min kamp (2009-10-11)

Bara att döpa en bok till "Min kamp" känns rätt vågat. Att tankarna lite långsamt för en till Mein Kampf är väl inte så konstigt. Men det här är något helt annat.
Min kamp är den norske författaren Karl Ove Knausgårds autofiktiva roman. Den handlar om Knausgårds uppväxt och liv, och i centrum står den onåbara fadern. Efter att ja researchat lite så har jag kommit fram till att boken jag läst verkar vara del 1 och 2, utav vad som sammanlagt kommer bli 6 delar (första delarna publicerade 2009, del 3-4 publicerade 2010 och del 5-6 publiceras under 2011). Man får följa Knausgård under hans tonår, med kärlek och vänner och allt vad det innebär att vara ungdom, och sedan en bit in i vuxenlivet om livet med barn och författarskapet, och slutligen faderns död. Jag känner mig lite konfunderad över hur man ska kunna skriva 4 delar till om sitt eget liv, men jag kommer förmodligen rota reda på dem också. För den här boken var bra. Riktigt bra.

Jag vet inte varför, men jag tycker verkligen om att läsa om andra människors liv. Att få en inblick i en helt annan människa, få uppleva händelser som de varit med om, och som jag aldrig någonsin kommer få vara med om. Det är så spännande, på något vis. Intressant.
Boken påminde mig lite om Jonas Gardell i skrivsättet. Kanske inte riktigt lika mycket tendenser åt prosahållet, men ändå nåt som får mig att tänka på han.
I alla fall! Helt klart läsvärd bok.

Betyg: 4 - 4,5 (vill ge 4,5 till delarna när han är ungdom, prob för att jag kan relatera mer till han som person då)

Erlend Loe - Blåst (1993)

Skolan har börjat, vilket har lämnat mig mindre tid (än jag trott) till att läsa. Jag har fått ge upp och tvingat min mor att gå till biblioteket och lämna tillbaka böcker som jag inte hunnit läsa, och här i Avesta är jag fast med en bok som jag inte kommer hinna lämna tillbaka innan det är försent. Jag har dessutom glömt min pin-kod till mitt bibliotekskort så jag kan inte låna om boken på nätet, för man använder ALDRIG någonsin pin-koden till sitt bibliotekskort när man lånar böcker i Lindsberg. Skitliv, kan man tänka. Men! Detta, att inte hinna läsa böcker innan tiden är slut, tvingar mig till att läsa böcker som jag har hemma och som jag inte tagit mig tid att läsa. Så nu har jag påbörjat med den lilla högen, och först ut blev Blåst av Erlend Loe (mest för att den är ganska kort).

Blåst är Loes debutroman. Den handlar om en ung man som börjar få sena besök utav en kvinna som heter Marianne, och innan han riktigt förstår vad som hänt så har hon flyttat in hos honom. De blir tillsammans och man får följa deras relation, med upp och nedgångar. Mannen accepterar att kvinnan allt mer tar över hans liv, och intalar sig själv att han är nog förälskad i henne, tills han faktiskt blir kär i henne. Men närheten är jobbig och han börjar spendera kvällarna i en simhall.

Det är sådär lite halvmärklig handling, som det alltid är i Loes böcker. Den är inte riktigt skriven som Loes andra böcker, och jag tror att man skulle kalla det för prosa. Det är underhållande, naivt och gulligt, och väldigt bra. Jag kan inte säga så mycket mer om den här boken än så. Kort och gott!

Betyg: 4,5

Jens Bjørneboe - Förrän hanen gal (1952)

Det tog mig obefogat lång tid att läsa ut den här ganska så korta boken. Inte för att boken inte var bra, utan på grund utav min nyfunna kärlek för att lägga pussel. Läsandet fick helt enkelt vänta! Jag är inne på mitt tredje 1000-bitars pussel hehe. Åter till boken!
Förrän hanen gal är den norske författaren Jens Bjørneboes första roman. Första delen av boken handlar om en norsk journalist straxt efter andra världskriget. I en ruin i Tyskland möter han den 23-årige Max, en sjuk och tämligen obehaglig före detta SS-soldat. Genom Max får han möta den norske hjälparbetande Lyngby, och får nys om historien om vetenskapsmannen dr Reynhardt och SS-Officeren Heidebrand. I andra delen av boken får man följa Reynhardt och Heidebrands historia, och hur de under kriget gjorde brutala experiment på judar, polacker, zigenare.
När jag först började läsa boken så blev jag helt salig, efter bara några sidor kunde jag inte sluta tänka "fan vad bra det här är". Och första halvan av boken är jävligt bra! Bjørneboe lyckas verkligen gripa tag i en, och man fascineras och äcklas utav historien. Andra delen av boken känns lite svagare. Det är fortfarande intressant, men skrivandet känns lite rörigt. I vissa passager blev jag något förvirrad över vem som sa vad, då Bjørneboe använde olika typer av formuleringar för personerna (ex. doktorn, vetenskapsmannen, han, tysken, den ljushårige). Detta såklart för att inte behöva skriva samma ord allt för många gånger antar jag, men i ett konverserande sällskap om 5-6 personer så blir det lite rörigt.

I en engelska uppsats som jag skrev i våras om gott och ont i några olika litterära verk så skrev jag en del om att människan i grunden är en självisk varelse, som gör saker för att må bra. Våra handlingar präglas av vårat strävande efter att må bra. Och vissa mår bra utav att hjälpa andra. Även om en fin gest att hjälpa någon annan, så är det ju inget som man skulle gjort om det fick en att må dåligt. I den här boken så får man ta del utav Maxs filosofi, som i princip bygger på det här. Att man av en oemotståndlig kraft drives till att göra det man känner lust till. För vissa är det att hjälpa andra, och för vissa är det att slå ihjäl någon. Skillnaden är att de begåvade har lust för saker som i längden lönar sig och är fördelaktiga, medan de "dumma" har smak för sådan som bara ger glädje på kort sikt. Även om jag inte riiiktigt håller med hehe, så är det ganska roligt att något som jag skrivit i en uppsats nu 2010, också är något som en norsk författare skrivit om i början av 50-talet. Han var way ahead of me helt enkelt!
Kort sagt så är det här en väldigt bra bok (speciellt med tanke på att det är hans första roman), och jag ser fram emot att läsa fler böcker av Bjørneboe.

Betyg: Första halvan 4,5, andra halvan 4.

Erlend Loe - Volvo Lastvagnar (2006)

Norrmannen Erlend Loe har kommit att bli en av mina favoritförfattare. Han är rolig! Det är få författare som faktiskt skriver roligt.

Volvo Lastvagnar är ”uppföljaren” till Doppler. Doppler var det bästa jag läste av Loe och jag föll pladask, sjukt bra bok. Det är klart att det är svårt att skriva en uppföljare till en så bra bok, men jag tycker ändå att Volvo Lastvagnar är en värdig utmanare.
Norrmannen Doppler som i förra boken gav sig ut i skogen med sin son och blev vän med en älg, gav sig i slutet av den boken iväg mot Sverige. I Volvo Lastvagnar så har han tagit sin in nånstans i Värmlands skogar. Han stöter på en märklig äldre kvinna som röker brajj värre än Bob Marley, och hennes granne som är en gammal scout och fågelfanatiker, och som sover utomhus året om. Lite på den vägen är det. Det är en kort bok, så jag tänker inte skriva så mycket om själva handlingen med risk att avslöja för mycket. Men jag kan rekommendera den!


Kolla in annat som han skrivit; Doppler, Naiv. super, Gör vad du vill


Betyg: 4/5