Gabriel García Márquez - Memories of my melancholy whores (2004)

Jag vet inte hur jag hittade den här boken. Jag hade ett bokmärke till den sparat. Så när jag satt och skulle beställa böcker, och behövde inspiration, så tog jag den.

Boken handlar om en gammal journalist som fyller 90-år. Han har haft sex med många kvinnor, men aldrig varit förälskad. När han fyller 90 bestämmer han sig för att han vill ligga med en oskuld. Så han ringer upp en gammal bekant som har hand om typ en bordell, och hon fixar fram en liten 14-årig oskuld till honom. När han möter henne så ligger hon och sover naken inne i rummet, och han har inte hjärta att väcka henne. Han fortsätter att träffa henne på samma vis. Hon sover, han pratar och öppnar sitt hjärta för henne, och han hittar något mer än bara det ytliga sex han var ute efter från början.

Boken är väldigt fint skriven. Nu läste jag den engelska översättningen, men kan tänka mig att språket är väldigt vackert även på spanska. Det är många små historier från hans förflutna som vävs in med nutiden, och det är ibland förvirrande att hålla reda på hans tankar från förr, det som händer nu, och vad som bara är drömmar. Men det gör inte mycket, för det är ändå intressant. Jag har en tendens att stoppa in små lappar på sidor där jag har passager som jag gillar lite extra, vilket jag såklart gjort nu med, men när jag tittar igen så hittar jag oftast inte det som tilltalade mig så starkt just i den stunden. Men men. Nu har jag iaf betat av ännu en nobelpristagare!

Betyg: 4

Mario Vargas Llosa - Det gröna huset (1979)

Sen ett tag tillbaka har jag haft som projekt att försöka läsa något av varje nobelpristagare. Det har väl gått lite sådär med det projektet hehe, och det har fått lega på is i ungefär ett år. Men så fyllde jag 20, woho!, och en vän till mig tyckte att jag skulle ta tag i det igen, och gav mig därför den här boken av Mario Vargas Llosa.
Det gröna huset är nog ingen bok som jag hade valt att läsa, om jag hade valt själv. Det är inte riktigt typisk Malin-bok helt enkelt, med tanke på handlingen. Men jag gillade den.
Det är svårt att förklara vad boken egentligen handlar om. Det som står på baksidan stämde väl till viss del, men det gav ändå ingen vidare bra bild utav hur boken var egentligen. Jag vet inte ens om jag ska försöka berätta vad boken handlar om.
Det här är en bok som... kräver läsarens fulla uppmärksamhet. Berättelsen hoppar fram och tillbaka mellan olika tidsperioder, ofta i ett och samma stycke, och det tar ett tag innan man kommer in i den här typen utav skrivande. Det är oftast otydligt vem det är som säger vad, eller om det ens är en dialog. Jag blandade lätt ihop karaktärerna, som i det ena sammanhanget kallades för ett namn och i ett annat sammanhang för ett annat namn. Den är rörig, men egentligen inte svårläst.
Med det sagt så är det en väldigt bra bok. Och ett sjukt snyggt omslag, måste jag säga.

Betyg: 4 eller 4,5

Doris Lessing - Martha Quest (1952)

Jag fortsätter att beta av nobelpristagare, och den här gången blev det Doris Lessing. Jag valde att läsa Martha Quest, mest för att det var den enda jag hittade på biblioteket hehe. Martha Quest är den första boken i "The children of violence" serien.
Jag gillar att läsa böcker på deras originalspråk, även fast det tar lite längre tid för mig att läsa på engelska än på svenska. I och med att boken är skriven på 50-talet så är det också lite annorlunda språk, vilket gjorde att jag inte riktigt förstod allt. Men men!

Martha Quest handlar om den engelska flickan Martha som bor i en brittisk koloni i Afrika. Hon är en intelligent flicka som läser mycket, och drömmer om ett annat liv i England eller någon annanstans i Europa. Hon bor med sina föräldrar (som hon avskyr) på en farm och hon är precis sådär missnöjd med sitt liv som tonåringar alltid är. Hon kämpar med de vanliga tonårsproblemen som identitetskriser och föraktet för sin egna kropp, men också med fördomar och anti-semitism. Till sist får hon nog och tar ett jobb som sekreterare på en advokatbyrå inne i stan, där hon börjar leva ett liv bestående av dans, alkohol och för lite sömn. Hon stiftar lite underliga bekantskaper, och de flesta av hennes relationer verkar präglas av att hon i ena stunden avskyr personen, och i andra stunden tycker om dem.

Jag tyckte om den här boken. Det är det första jag läser av Doris Lessing, och hon är verkligen duktig på att måla upp miljöer, och karaktärer.

Betyg: 4 - 4,5

Yasunari Kawabata - Snöns rike (1957)

Denna sommar har jag varit lite besatt utav Japan. Jag har längtansfullt kollat flygresor, sevärdheter och gjort en fin lite reseplanering. Drömt om att vara där i sådär 3 veckor, gå på Ghibli museet, bo i ett capsule hotel, kanske åka förbi Hiroshima. Tagit reda på att grönsaker är dyrt i Japan, och det är inte så himla lätt o vara vegan där som jag kanske hade trott. Allt överhuvudtaget är rätt dyrt i Japan. Men det skiter jag i. Jag ska spara pengar och åka dit när körsbärsträden blommar.
Som sagt. Japan. Jag håller också på och försöker plöja mig igenom lite nobelpristagare. Så vad passar då bättre än den förste japanske nobelpristagaren i litteratur?
Jag gick omkring och kollade i hyllorna efter den här Kawabata, utan någon tur. Till sist fick jag ge upp och fråga i receptionen. Visade sig att boken fanns nere i magasinet. Jaha? Dåligt. Bara för att det inte är en så känd bok borde den inte förpassas till ett magasin, hur ska folk då kunna hitta den? Jaja. Till boken.

Boken handlar om Shimamura, och hans tre besök till snöns rike, ett bergigt landskap i vilket jag antar är norra Japan. Vid hans första besök där träffar han Komako, en ung kvinna som är påväg att bli geisha. De andra två gångerna åker han tillbaka för att träffa henne igen, och då har Komako blivit en riktig geisha. Shimamura är en man som ärvt en stor mängd pengar, han är gift och har barn. Han har dock en väldigt kall relation till sin familj och verkar inte bry sig om dem nämnvärt.
Det är ganska svårt att veta vad Shimamura och Komako egentligen har för slags relation; Komako verkar ha starkare känslor för Shimamura än vad han har för henne, även fast det på något plan är ömsesidigt. Man skulle väl kunna säga att de har nåt slags kärleksförhållande. De beter sig ganska märkligt gentemot varandra, och jag vet inte om det är/var vanligt att bete sig så i Japan under tiden som den skrevs eller om de bara är lite konstiga. Det är ganska mycket som lämnas osagt, och jag börjar nästan misstänka att detta är något slags krav för att man ska kunna få nobelpriset. Hrghhm.

Jag har svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tyckte om boken. Språket är ganska fint och ger målande beskrivningar utav landskapet och händelser. Man får en liten inblick i hur en geisha har det och sådär. Eftersom jag gillar Japan och dess kultur så måste jag nog säga att boken var intressant och ganska läsvärd.

Betyg: 3,5 - 4

Herta Müller - Hjärtdjur (1994)

Herta Müller fick nobelpriset i litteratur förra året. Jag har gått och sneglat på hennes böcker i Pocketshop. Funderat. Ska jag? Jag gillar namnet på boken. Hjärtdjur. Påminner mig om mitt internet-nick, heartkid. Hjärtbarn. Fråga mig inte varför. Hittar boken på bibblan och lånar. Börjar läsa. Det går trögt. Förstår inte riktigt. Läser baksidan på boken igen, försöker koppla sammanhanget. Står att Herta Müller på sitt återhållsamma, poetiska språk berättar om en grupp unga studenter i Rumänien, i en tid då diktatorn och hans vakter var de enda som inte ville fly. Återhållsamt och poetiskt är det. Det är mycket som lämnas osagt, saker måste räknas ut på egen hand. Jag hänger inte riktigt med. Vet inte om det är liknelser eller metaforer. Blad? Borde läsas flera gånger, analyseras. Den är inte så lång. Vet inte om det är min huvudvärk som gör det, men boken är svår att komma in i. Jag fastnar inte, tankarna vandrar. Jag ser det inte framför mig, såsom jag borde. Det stör mig lite, för det här är en sån bok som jag skulle kunna gilla. Den är läsbar, men den får inte nobelpriset av mig.

Betyg: 3,5/5