Leo Tolstoy - Anna Karenina (1878)

Anna Karenina är en rörig bok. Den är lång, med liten text. Det är många olika huvudpersoner med långa krångliga ryska namn. Den har flera parallella handlingar. Men den är bra!

Anna är en vacker kvinna, gift med en man som håller på med politik typ. Hon är väl relativt lycklig och nöjd med sitt äktenskap och sitt barn, ända tills hon möter officeren Vronski. De fattar tycke för varandra och inleder sedan en affär.

Ljevin är en godsägare, som länge varit förälskad i Katja. Katja är syster till Annas brors fru. Så en del av historien följer även deras relation, fram och tillbaka och hit och dit.
Sen får man även följa Oblonskij, som är Annas bror och hans äktenskap med Katjas syster Darja.

Jag läste en översättning av boken från 1921 har jag för mig, så språket var väldigt gammaldags. Men ändå inte allt för svårläst. Jag har inget emot många och röriga relationer, men jag tyckte ändå att boken var LITE för lång, och det är många partier som man kan känna att de inte riktigt fyller något syfte mer än att förlänga historien. Det är väl så livet är egentligen, med långa transportsträckor, men i en bok så känner man väl att man inte vill läsa om alla dem.
Har inte sett filmen än!

Betyg: 4

Per Anders Fogelström - Mina drömmars stad (1960)

I gymnasiet blev jag tipsad om att läsa Per Anders Fogelströms "stad"-serie. Inte förns när jag i julas fick första boken i serien i julklapp, orkade jag ta tag i det. 

Mina drömmars stad är första boken i en serie om 5 böcker. Boken börjar i Stockholm på 1860 talet och sträcker sig fram till 1880. Under bokens gång så får man följa Henning, en ung pojk som vandrar in i Stockholm, urfattig och med hopp om ett bättre liv. Livet i övriga delar av Sverige är ganska misär, och många människor drog sig till Stockholm med drömmar om att få ett jobb, tjäna pengar, kanske ta sig upp lite i världen. Livet i Stockholm är dock hårt, kanske till och med hårdare än på landsbygden. Det är ont om jobb, ont om bostäder, ont om mat, och fullt av löss, sjukdomar, råttor, smuts, horor och fyllon. Livet i Stockholm blir inte som Henning förväntat sig, men han är en godmodig människa, och försöker se det ljusa i livet ändå. Han får vänner, han får jobb, och han träffar Lotten. Boken kretsar kring deras liv, med svårigheter och glädjeämnen.

Jag hade förväntat mig en betydligt mera svårläst bok när jag började. Det tog en liten stund att komma in i boken, men när jag väl gjorde det så tyckte jag om den väldigt mycket. Det ger en intressant inblick i ett fattigt Stockholm, och då jag tidigare bara läst böcker som skildrar överklassen i Sverige under denna tidsperiod så tyckte jag det var kul att få läsa om "baksidan". Jag är glad att det finns fler böcker i serien!

Betyg: 4,5 / 5

Jane Austen - Northanger Abbey (1818)

Jag har haft Northanger Abbey liggandes hemma i ungefär ett år, innan jag nu äntligen kom mig för med att läsa den! Jag minns att jag började läsa den på engelska i början av gymnasiet, men tyckte inte den var så rolig så jag släppte den. Men nu försökte jag igen och tog mig igenom den.

Northanger Abbey handlar om miss Catherine Morland, en glad och förnuftig ung flicka utan några särskilt märkvärdiga egenskaper. Hon är varken ful eller vacker, utan lite lagom söt, och hon är inte mer eller mindre begåvad än någon annan. Hon har haft en bra uppväxt i en stor familj, som inte är särskilt rik, men heller inte lusfattiga. Inget speciellt hade hänt i hennes liv, tills hennes familjs vänner paret Allen erbjuder henne att följa med till Bath ett par veckor. Som ni kan ana så är Bath the place to be, och Catherine tackar glatt ja.
I Bath träffar de mrs Allens gamla klasskamrat mrs Thorpe och hennes dotter och son, som Catherine snart blir vän med. Det visar sig också att sonen är en god vän till Catherines bror, vilket gör dem till en ännu mer glädjande vänskap. Snart träffar Catherine också en Mr Tilney, som hon genast fattar tycke för. Hon blir även god vän med hans syster, och blir bjuden att spendera några veckor hos dem i den gamla klosterbyggnaden Northanger Abbey.

Det förvånade mig lite egentligen att titeln på boken blev just Northanger Abbey, för det är en relativt kort del utav boken som faktiskt utspelar sig där. Jag hade gott och väl kommit över första halvan av boken innan Catherine blir bjuden dit, och betydligt större fokus läggs på tiden i Bath. Bara en tanke.
Boken i sig var mysig att läsa. Jag tyckte inte den var lika bra som de övriga Austen böcker som jag läst, men helt klart godkänd. Något som jag inte riktigt gillade var hur Austen svävade ut i reflekteringar kring andra saker, som egentligen inte hade särskilt mycket med själva boken att göra. Ex. om hur romanförfattare måste hålla ihop, hur en del såg föraktfullt på romaner på den tiden och dylikt. Jag hade gärna läst en bok med Austens tankar om enbart detta, men när jag sitter och läser en "vanlig" bok så... nja. Sen att hon gjorde sin "hjältinna" till en så alldaglig person, och också la så mycket vikt vid just hur vanlig hon är vid början, gjorde att det var precis så man såg henne. För mig så blev hon en snäll och naiv person bara. Jag fattade inte tycke för henne som för Lizzy, eller Emma, i andra Austen böcker.

Med allt det sagt så var det inte en dålig bok. Det finns bara andra böcker som jag gillar mer, hehe.

Betyg: En svag 4:a 

Lewis Carroll - Alice's adventures in Wonderland (1865)

Köpte på mig en samlingsbok i Taipei med Alice's adventures in Wonderland och Through the looking glass, plus massa notes och grejer. Så på flyget hem läste jag Alice's adventures från början till slut, i brist på annat att göra.
Jag vet inte om det är mig det är fel på, men inga böcker verkar suga tag i mig längre. Boken var väl ganska bra, men den talade inte riktigt till mig. Tror de flesta här har koll på handlingen i Alice i underlandet. Det är en historia för barn, men det sägs ju finnas väldigt mycket dolda budskap i det. Och det tvivlar jag inte på. Om jag fortfarande gick i gymnasiet och läste Engelska C hade jag nog gjort en bokanalys på den, och läst på lite! För mig så känns boken främst intressant, bara för att jag tycker Lewis Carroll är en intressant person. Men jag kan nog tycka att det är en bok som alla barn borde läsa i skolan, som en obligatorisk bok. Jag kan väl se dess litterära värde, även om jag egentligen inte fann den så enormt rolig att läsa. Vet inte. :D jag behöver läsa någonting riktigt bra nu.

Betyg: 3.5

Gustave Flaubert - Madame Bovary (1856)

Vafalls! Jag har glömt att blogga om Madame Bovary! Skämmes! Jag läste den när jag var i Vietnam, och jag har passerat Japan och är nu i Taiwan. Och glömt Madame Bovary!
Madame Bovary handlar om en ung bondflicka vid namn Emma som gifter sig med en medelmåttig landsbygdsläkare. Det är frid och fröjd till en början, men efter ett tag blir Emma uttråkad. Hon börjar långsamt att avsky sin man, och söker sig till andra män. Jag ska inte avslöja för mycket. För det är i princip det som händer i boken, hehe.
Den var bra. Vissa delar var ganska långsamma dock. Andra delar var jättebra. Jag har jättemånga citat sparade ifrån boken, som jag tyckte var fantastiska. Den är läsvärd, fast det är väl lite utav en tjejbok. Den är förvånansvärt fräck ändå, som skildrar en kvinnas otrohetsaffärer som den gör! Så för att slå ett slag för feminism och kvinnors rättighet att få bete sig lite grisigt som män, så yey! :D

Betyg: 4

Anne Brontë - Agnes Grey (1847)

Jaha, då var den sista Brontë-systern avbetad. Den sista, Anne. Och hennes första och ända roman, Agnes Grey.
Jag blev rätt besviken alltså. Boken handlar om Agnes Grey, som ger sig ut för att jobba som guvernant för att hjälpa sin fattiga familj. Men får följa hennes jobb hos två familjer, som båda har odrägliga barn som gör allt för att jäklas med henne.
Jag är väldigt förtjust i den här typen utav böcker, men den här föll mig inte alls i smaken. Den var inte så lång och väldigt lättläst, men det var bland annat det som var problemet. Boken var väldigt simpel. Språket var enkelt, och ganska tråkigt formulerat, om man jämför med hennes systrars böcker. Eller bra böcker i allmänhet. Boken var bara väldigt tråkigt upplagd. Jag tycke att den blev lite bättre mot slutet, men ändå inte direkt bra. De flesta gör rätt i att bara läsa Charlotte och Emilys böcker, och skippa Anne.


Betyg: 2,5

Jane Austen - Kärlek och vänskap (2004)

Jag är ett stort fan av Jane Austen. Verkligen. Min engelskalärare suckar och skakar på huvudet och hävdar att Brontë-systrarna är bättre, och jag får väl erkänna att jag inte vågat mig på deras böcker än, men Austen. Hon kan. Hon hade koll. 1800-tals chic lit. Finns det en bättre kärlekshistoria än Stolthet och fördom? Tveksamt! Jag har läst boken, sett filmen, sett serien och till och med tagit mig igenom den plågsamt dåliga versionen med zombies. Jag har plöjt mig igenom tegelstenen Emma, och de flesta andra av hennes böcker också.

Kärlek och vänskap är en liten samling av Jane Austens oavslutade verk. Det är många korta stycken av påbörjade brevromaner och historier, mycket av det skrivet av Austen när hon var tonåring. Hon narrar bilden av dåtidens kvinna, som svimmar hejvilt så fort hon blir upprörd, vilket visar att Austen redan som tonåring hade ett öga för det komiska i dåtidens omgivning. Det är en ganska kort och lite småcharmig bok, men jag tycker att det finns mycket mer att hämta i Austens avslutade romaner. Det här är en bok som jag tror bara riktiga Austen-nördar har någon större glädje utav, och det är inte det första man ska ge sig på om man aldrig läst Austen förrut.


Betyg: 3,5/5