Oj, det har tagit mig över en vecka att skriva om den här boken. Jag har blivit lat, minsann.
Hustrur och döttrar är en bok i samma anda som Jane Austens och systrarna Brontës böcker. Det var ingen nätt liten sak att bära med, med sina nästan 800 sidor. Tanken var att jag skulle hinna läsa ut den och förmodligen nån mer när jag var ute och reste, men resan förkortades, och den tid jag var ute och åkte så hade jag faktiskt inte så mycket tid att läsa som jag trott. Nåväl!
Hustrur och döttrar utspelar sig på 1820-talet och handlar om den unga flickan Molly, som bor tillsammans med sin far läkaren Mr Gibson. Modern dog när Molly var ung. De är inte jätterika, men de klarar sig ganska bra med det de har, och lever ett lugnt och fridsamt liv i den lilla staden Hollingford. Men så en dag bestämmer sig Mr Gibson för att Molly behöver en mor, och gifter sig med den vackra lärarinnan/f.d. guvernanten Hyacinth. Detta vänder upp och ned på Mollys värld, och hon tar det inte allt för bra. Något som däremot glädjer Molly, är att den nya Mrs Gibson har en dotter i Mollys ålder sen ett tidigare äktenskap, den vackra och livliga Cynthia.
Boken kretsar även kring de människor som bor i staden, och kring de olika relationerna i boken.
På framsidan står det lite under titeln "en vardagsberättelse", vilket det verkligen är. Man får följa Molly genom hennes sorger och glädjeämnen. Stundvis så tyckte jag att boken var lite seg. Det kändes som att hon kunde ha kortat av och tagit bort en del händelser, för att inte läsaren skulle förlora intresset. Men i slutändan så blev ändå händelserna relevanta för de händelser som kom efteråt. Det var verkligen ingenting som lämnades till slumpen.
Allt som allt så tyckte jag väl att det var en okej bok, om man gillar den här typen utav böcker så är den mysig att läsa. Austen och Brontë är bättre dock!
Betyg: 3,5 eller kanske 4. Inte säker.
No comments:
Post a Comment