Häromveckan så var jag hemma hos min mor. Jag ville ha något kort att läsa på tåget ner till Göteborg, eftersom jag visste att väl där skulle jag inte ha tid att läsa. Tittade i min mammas bokhylla. Min mamma har mycket böcker. Hon är med i nån bokklubb så hon får massa konstiga, tråkiga, dåliga böcker hemskickade till sig med jämna mellanrum, och det är sällan något läsvärt hehe. Såg en väldigt tunn bok, och utan att egentligen läsa vad den handlade om så bestämde jag mig för att den här skulle jag läsa ut på väg ner till Göteborg. Det gjorde jag såklart inte, jag sov istället! :D
Den drunknade handlar om Marina, en skoltrött konststuderande som lever på CSN-pengar i Stockholm. I slutet av sommaren åker hon ner till sin äldre syster Stella i Skåne, och får träffa hennes sambo för första gången, författaren Gabriel. Marina blir såklart attraherad av Gabriel, och de inleder något slags hemligt förhållande.
Baksidan av boken hävdar att ett lågmält och intensivt kammarspel tar form. Jag förstår inte riktigt det där. Den hävdar också att under sommarveckorna så blir Marina alltmer övertygad om att Stella inte är trygg i förhållandet. Såg inte så mycket utav det heller.
Det känns som att Bohman vill ganska mycket med den här boken, men det når inte riktigt ut. Allting hålls tillbaka. Boken är för kort. Jag vill ha mer utav typ, allt, för att kunna tycka att boken är bra. Såhär så känns den rätt platt. Så nä. Jag förstår inte all den goda kritik som boken fått, jag ser det helt enkelt inte. Jag kanske är för ung för att kunna uppskatta den här typen av litteratur.
Betyg: 2
No comments:
Post a Comment