När jag började läsa den här boken så tänkte jag: Åh nej. Inte ännu en överpretentiös roman skriven av en poet som vill börja skriva romaner.
Man märker alltid det, på språket och formuleringarna, att författaren egentligen skriver poesi. Texten är alltid poetisk, och detta är något som kan irritera mig enormt om jag inte är på humör för att läsa det. Vilket jag inte riktigt var när jag började läsa den här boken. Hade hört hur fin den skulle vara, den var inte så tjock och tänkte väl ta mig igenom den hyffsat snabbt (vilket jag gjorde).
Boken handlar om Ellen Key. Under flera år så brevväxlar hon med litteraturrecensenten Urban von Feilitzen. De träffas bara ett fåtal gånger, men deras kärlekshistoria lever i de intellektuella breven de skickar till varandra. Men Urban fortsätter att vara gift, och Ellen fortsätter att vara ensam. Man får följa Ellen under en stor del av hennes liv, och trots att det som står i boken är fiktivt så känns det väldigt äkta. Jag har egentligen ingen aning om vem Ellen Key är, men jag blev alldeles uppslukad av det liv som porträtteras i boken. Skrivandet, böckerna, middagsbjudningar med kända författare, den förtvivlade och obesvarade kärleken till Urban. Till en början gillade jag inte boken alls, men den växte verkligen. Boken är indelad i 3 delar, och jag gillar den sista delen mest.
Ellen Key var en författare, feminist, ateist och lärarinna. Hon var en av sin tids mest inflytelserika författare. Enligt wikipedia.
Betyg: Till en början så tänkte jag väl 3,5. Men sen 4. Och sen 4,5. Men för att inte bli allt för ivrig så får jag nog sätta en 4.
No comments:
Post a Comment