Haruki Murakami - Efter mörkrets inbrott (2004)

Jag har gillat det mesta som Murakami skrivit, och jag blev inte besviken den här gången heller!

Även denna bok har flera parallella handlingar, men handlar främst om systrarna Eri och Mari. Eri är den äldsta systern, som sover och sover utan att verka kunna vakna. Mari är den yngre, som inte verkar kunna sova. Hon sitter och läser på en restaurang sent på kvällen när hon möter jazztrombonisten Takahashi, som en gång känt hennes syster. Senare möter Mari en kvinna som jobbar på ett love hotel, och en kinesisk prostituerad som blivit misshandlad av en affärsman.

Jag tänker hålla det här kort för att inte spoila för mycket, boken är bara på lite drygt 200 sidor och var väldigt lättläst. Har ni läst Murakami innan och gillar det så är den här också värd att läsa!

Betyg: 4

Ingemar Ottoson & Thomas Ekholm - Japans historia (2007)

Efter att ha varit ute och rest nu i somras, och varit inne i diverse kyrkor, så tänkte jag att jag verkligen borde läsa mer om religion. Och historia. Jag gick till biblioteket, letade mig upp till religionshyllan. Blev lite nervös. Tänk om nån såg mig...och tror att jag faktiskt tror på Gud... Vad skulle jag välja? Jag hittade inget som jag tyckte passade med det jag var ute efter. Vad var jag ens ute efter? Jag vet inte. Till sist så gick jag därifrån med en bok som hette nåt i stil med tro, terror, tvivel, nåt sånt. Det var essäer om religion och politik. Började läsa. Tog mig med nöd och näppe igenom 1½ essä. Det var svårläst, och verkade anta att man redan kunde en hel del. Jag kunde ingenting, kändes det som. Essäerna kändes som nåt jag skulle blivit tvingad att läsa på historian eller samhällskunskapen på gymnasiet. Jag gav upp rätt snabbt.
En vän hade dock tidigare under sommaren skickat mig den här boken, Japans historia. De som känner mig vet nog att jag är ganska intresserad av Japan. Till min stora glädje så var den här boken betydligt mera lättläst.
Japans historia går igenom Japans historia ifrån långtlångt före år 0, och ändra fram till nutid. De går igenom politik, kultur, handel, krig, religion, ekonomi, etik, det mesta helt enkelt. Allt möjligt ifrån gamla samurajer (och vad det egentligen innebar förr i tiden) till bombningen av Hiroshima. Det finns säkert ännu mer som de hade kunnat ta med, men de har verkligen fått med mycket på bokens 337 sidor.
Jag gillade boken. Det är klart att det blir mer intressant att läsa när man är intresserad av ämnet, men jag fann boken väldigt lättläst och engagerande. Då och då så tar de upp hur Japans situation påverkade Sverige (om det nu skulle råkat göra det). Jag kommer såklart inte ihåg så mycket utav det jag läst, och känner att jag nog skulle behöva läsa om en hel del. Och det känns inte ens jobbigt!

Betyg: 4 eller 4,5 (då boken inte berörde mig så mycket känslomässigt, eller egentligen förändrade mitt liv på nåt vis så kan jag inte riktigt ge den en femma)

Kazuo Ishiguro - Never let me go (2005)

I höstas eller i somras, minns inte riktigt när, så var jag på Myrorna i Göteborg. När man pratar om secondhand så tänker folk oftast på kläder, skor, kanske möbler. Det många inte tänker på är böcker. Jag tror jag köpte 5 böcker den gången, alla i nästan nyskick, för ungefär en femtedel av vad det hade kostat i en vanlig affär. Sjukt värt. Den här boken var en av dem.

Never let me go handlar om Kathy, Tommy och Ruth som växer upp på en idyllisk internatskola i England. Skolans förmyndare uppmuntrar dem att måla och skriva poesi, och de får höra att de har kommit till världen för ett visst ändamål, deras framtid "är redan avgjord". Skolan är däremot ganska luddig med varför de måste måla, och vad som ska hända i framtiden.
Vännerna växer upp och går igenom kärlek, svek och sorg precis som vanliga ungdomar. Och under bokens gång så får man då och då fler ledtrådar till vad som ska hända dem. Kathy är nu vuxen, och det är hon som berättar historien om deras barndom.

Boken är väldigt skickligt skriven. Man fastnade fort, och i slutet av varje kapitel så vill man bara fortsätta och få reda på mer. Något som jag störde mig lite på var att man(eller snarare jag) aldrig riktigt lyckades känna något starkare band till karaktärerna. Ruth irriterade jag mig jättemycket på, till exempel. Jag kan tycka att de är något...osympatiska. Men det är nog upp till var och en att avgöra. Allt som allt var det en bra och läsvärd bok! Finns nu även som film, och har hört gott om den med.

Betyg: 4

PS. Brukar försöka hitta bilder med omslag som ser ut som min utgåva gör, men lyckades inte nu. Min utgåva är mycket finare.

Yasunari Kawabata - Snöns rike (1957)

Denna sommar har jag varit lite besatt utav Japan. Jag har längtansfullt kollat flygresor, sevärdheter och gjort en fin lite reseplanering. Drömt om att vara där i sådär 3 veckor, gå på Ghibli museet, bo i ett capsule hotel, kanske åka förbi Hiroshima. Tagit reda på att grönsaker är dyrt i Japan, och det är inte så himla lätt o vara vegan där som jag kanske hade trott. Allt överhuvudtaget är rätt dyrt i Japan. Men det skiter jag i. Jag ska spara pengar och åka dit när körsbärsträden blommar.
Som sagt. Japan. Jag håller också på och försöker plöja mig igenom lite nobelpristagare. Så vad passar då bättre än den förste japanske nobelpristagaren i litteratur?
Jag gick omkring och kollade i hyllorna efter den här Kawabata, utan någon tur. Till sist fick jag ge upp och fråga i receptionen. Visade sig att boken fanns nere i magasinet. Jaha? Dåligt. Bara för att det inte är en så känd bok borde den inte förpassas till ett magasin, hur ska folk då kunna hitta den? Jaja. Till boken.

Boken handlar om Shimamura, och hans tre besök till snöns rike, ett bergigt landskap i vilket jag antar är norra Japan. Vid hans första besök där träffar han Komako, en ung kvinna som är påväg att bli geisha. De andra två gångerna åker han tillbaka för att träffa henne igen, och då har Komako blivit en riktig geisha. Shimamura är en man som ärvt en stor mängd pengar, han är gift och har barn. Han har dock en väldigt kall relation till sin familj och verkar inte bry sig om dem nämnvärt.
Det är ganska svårt att veta vad Shimamura och Komako egentligen har för slags relation; Komako verkar ha starkare känslor för Shimamura än vad han har för henne, även fast det på något plan är ömsesidigt. Man skulle väl kunna säga att de har nåt slags kärleksförhållande. De beter sig ganska märkligt gentemot varandra, och jag vet inte om det är/var vanligt att bete sig så i Japan under tiden som den skrevs eller om de bara är lite konstiga. Det är ganska mycket som lämnas osagt, och jag börjar nästan misstänka att detta är något slags krav för att man ska kunna få nobelpriset. Hrghhm.

Jag har svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tyckte om boken. Språket är ganska fint och ger målande beskrivningar utav landskapet och händelser. Man får en liten inblick i hur en geisha har det och sådär. Eftersom jag gillar Japan och dess kultur så måste jag nog säga att boken var intressant och ganska läsvärd.

Betyg: 3,5 - 4

Haruki Murakami - Fågeln som vrider upp världen (2007)

Haruki Murakami är ännu en av mina favoritförfattare. Jag har läst det mesta som han skrivit också. Det finns något så…skönt. I hans stil. Han tar verkligen in en i böckerna, och han kan skriva om helt oviktiga saker som att hänga upp tvätt, och ändå få det att kännas intressant.

Fågeln som vrider upp världen är verkligen ingen nätt liten sak, som i min pocket är 740 sidor med väldigt liten text. Det är förmodligen den längsta bok jag läst, och den bok som det tagit mig längst tid att läsa ut (bortsett från Brott och straff som jag började med för över ett år sen och fortfarande inte avslutat hehe). Jag började med den nån gång i höstas tror jag, jag har för mig att jag fick den i födelsedagspresent i september. Sen dess har jag läst den lite sporadiskt. Ibland har jag läst mycket, ibland lite, och ofta så har jag läst ett antal böcker emellan de gånger som jag läst i den här. Boken är lång. Det går inte att komma ifrån. Och det är svårt att hålla kvar intresset. Den är bra, men det finns en del saker i historien som känns lite irrelevant för handlingen. Boken handlar om Toru Okada. Hans katt försvinner, och därefter försvinner hans fru. Han får anonyma sexsamtal, blir vän med en glad och underlig grannflicka, träffar två kvinnor uppkallade efter Kreta och Malta och får höra en gammal löjtnant från andra världskrigets historia. Han börjar spendera mycket tid i en torrlagd brunn och får ett stort märke i ansiktet. Det är många trådar, och jag är osäker på om han faktiskt lyckas knyta ihop alla i slutet. Boken är (som alla Murakamis böcker) otroligt välskriven och den är, som Sundsvalls tidning skriver: synnerligen mångskiktad.
Jag kan tänka mig att när man läser den här boken en andra gång så kommer alla bitar att falla på plats. Dessvärre är boken lite för lång för att jag ska känna någon sug att läsa om den. Om ni vill ha en underlig tegelsten, så go for it! Men jag misstänker att det här är en bok för de redan frälsta Murakami – fansen, inget för den som inte redan läst nåt av hans fascinerande böcker.
Värt att nämna att den här boken anses vara det bästa han skrivit.


Betyg: 3,5/5