Ingemar Ottoson & Thomas Ekholm - Japans historia (2007)

Efter att ha varit ute och rest nu i somras, och varit inne i diverse kyrkor, så tänkte jag att jag verkligen borde läsa mer om religion. Och historia. Jag gick till biblioteket, letade mig upp till religionshyllan. Blev lite nervös. Tänk om nån såg mig...och tror att jag faktiskt tror på Gud... Vad skulle jag välja? Jag hittade inget som jag tyckte passade med det jag var ute efter. Vad var jag ens ute efter? Jag vet inte. Till sist så gick jag därifrån med en bok som hette nåt i stil med tro, terror, tvivel, nåt sånt. Det var essäer om religion och politik. Började läsa. Tog mig med nöd och näppe igenom 1½ essä. Det var svårläst, och verkade anta att man redan kunde en hel del. Jag kunde ingenting, kändes det som. Essäerna kändes som nåt jag skulle blivit tvingad att läsa på historian eller samhällskunskapen på gymnasiet. Jag gav upp rätt snabbt.
En vän hade dock tidigare under sommaren skickat mig den här boken, Japans historia. De som känner mig vet nog att jag är ganska intresserad av Japan. Till min stora glädje så var den här boken betydligt mera lättläst.
Japans historia går igenom Japans historia ifrån långtlångt före år 0, och ändra fram till nutid. De går igenom politik, kultur, handel, krig, religion, ekonomi, etik, det mesta helt enkelt. Allt möjligt ifrån gamla samurajer (och vad det egentligen innebar förr i tiden) till bombningen av Hiroshima. Det finns säkert ännu mer som de hade kunnat ta med, men de har verkligen fått med mycket på bokens 337 sidor.
Jag gillade boken. Det är klart att det blir mer intressant att läsa när man är intresserad av ämnet, men jag fann boken väldigt lättläst och engagerande. Då och då så tar de upp hur Japans situation påverkade Sverige (om det nu skulle råkat göra det). Jag kommer såklart inte ihåg så mycket utav det jag läst, och känner att jag nog skulle behöva läsa om en hel del. Och det känns inte ens jobbigt!

Betyg: 4 eller 4,5 (då boken inte berörde mig så mycket känslomässigt, eller egentligen förändrade mitt liv på nåt vis så kan jag inte riktigt ge den en femma)