Anne Brontë - Agnes Grey (1847)

Jaha, då var den sista Brontë-systern avbetad. Den sista, Anne. Och hennes första och ända roman, Agnes Grey.
Jag blev rätt besviken alltså. Boken handlar om Agnes Grey, som ger sig ut för att jobba som guvernant för att hjälpa sin fattiga familj. Men får följa hennes jobb hos två familjer, som båda har odrägliga barn som gör allt för att jäklas med henne.
Jag är väldigt förtjust i den här typen utav böcker, men den här föll mig inte alls i smaken. Den var inte så lång och väldigt lättläst, men det var bland annat det som var problemet. Boken var väldigt simpel. Språket var enkelt, och ganska tråkigt formulerat, om man jämför med hennes systrars böcker. Eller bra böcker i allmänhet. Boken var bara väldigt tråkigt upplagd. Jag tycke att den blev lite bättre mot slutet, men ändå inte direkt bra. De flesta gör rätt i att bara läsa Charlotte och Emilys böcker, och skippa Anne.


Betyg: 2,5

Mario Vargas Llosa - Det gröna huset (1979)

Sen ett tag tillbaka har jag haft som projekt att försöka läsa något av varje nobelpristagare. Det har väl gått lite sådär med det projektet hehe, och det har fått lega på is i ungefär ett år. Men så fyllde jag 20, woho!, och en vän till mig tyckte att jag skulle ta tag i det igen, och gav mig därför den här boken av Mario Vargas Llosa.
Det gröna huset är nog ingen bok som jag hade valt att läsa, om jag hade valt själv. Det är inte riktigt typisk Malin-bok helt enkelt, med tanke på handlingen. Men jag gillade den.
Det är svårt att förklara vad boken egentligen handlar om. Det som står på baksidan stämde väl till viss del, men det gav ändå ingen vidare bra bild utav hur boken var egentligen. Jag vet inte ens om jag ska försöka berätta vad boken handlar om.
Det här är en bok som... kräver läsarens fulla uppmärksamhet. Berättelsen hoppar fram och tillbaka mellan olika tidsperioder, ofta i ett och samma stycke, och det tar ett tag innan man kommer in i den här typen utav skrivande. Det är oftast otydligt vem det är som säger vad, eller om det ens är en dialog. Jag blandade lätt ihop karaktärerna, som i det ena sammanhanget kallades för ett namn och i ett annat sammanhang för ett annat namn. Den är rörig, men egentligen inte svårläst.
Med det sagt så är det en väldigt bra bok. Och ett sjukt snyggt omslag, måste jag säga.

Betyg: 4 eller 4,5

Jonathan Safran Foer - Extremely loud & incredibly close (2005)

Ja. Vad kan jag säga. Det här är min absoluta favoritbok. Det är nog den bok jag läst om flest gånger (tillsammans med Ett ufo gör entré och Vilja växa). Den är sorglig och vacker och jättebra.
Kortfattat så kan man väl säga att den handlar om den 9 år gamla Oskar. Hans pappa har dött i 9/11. En dag hittar Oskar en nyckel i en vas som tillhörde hans far, och han bestämmer sig för att hitta låset som nyckeln tillhör. Han ger sig ut i New York för att försöka hitta låset, och på något vis komma närmare sin far. Samtidigt så får man även följa en annan handling, och historien om Oskars farmor och farfar.
Min bok är fylld med små lappar, som jag stoppat in på ställen där det finns stycken som jag gillar extra mycket.

Jag blev glatt överraskad tidigare i veckan då jag fick veta att de filmatiserat boken. De verkar ha ändrat storyn i filmen lite, men ändå. Jag är såååååå peppad. Så sätt igång nu. Läs boken, innan filmen släpps i Sverige (vilket verkar bli våren 2012). Läsläsläs. Ni kommer inte ångra er.

Betyg: 5

Emily Brontë - Wuthering Heights (1847)

Puh. Nu har jag betat av ännu en Brontë-syster, nu är det bara Anne kvar!
Jag har tänkt att jag ska läsa Wuthering Heights länge, men då jag haft den på både svenska och engelska så har jag inte kunnat bestämma mig för vilken version jag ska läsa. För att inte tappa något i översättningen så valde jag att läsa den på engelska. Tycker nog att man ska läsa de böcker man kan på deras originalspråk. Sen så är ju gammal engelska rätt härlig!

Wuthering Heights är en väldigt dramatisk och intrigfylld bok. Den var inte helt lättläst heller. Jag läste även Jane Eyre på engelska, men jag tyckte att den var betydligt mera lättläst(även fast den publicerades samma år som Wuthering Heights, ett gott decken att systrarna hade olika skrivstilar I guess). Men efter ett tag kommer man i alla fall in i det gammaldags, lite halvknepiga språket.
Boken handlar i stora drag om kärleken mellan Catherine Earnshaw och Heathcliff (vilket är både hans för och efternamn... eller, hans enda namn ehmm). Heathcliff blir som pojke adopterad utav Catherines far, och får växa upp tillsammans med Catherine och hennes bror Hindley. Efter mr Earnshaws död så börjar Hindley att terrorisera Heathcliff, som till sist lämnar Wuthering Heights eftersom han tror att hans kärlek för Catherine inte är besvarad. Efter många år kommer han tillbaka till Wuthering Heights för att ta ut sin hämnd på familjen.

Den här boken var...knepig. Jag är inte överförtjust i den. Det är ganska många karaktärer inblandade i boken, och ingen utav dem är särskilt sympatisk måste jag säga. Det gör det lite svårt för mig. Man vill ju gärna ha åtminstone någon karaktär som man hejar på, haha. Handlingen blir allt eftersom mer och mer invecklad, och jag kom på mig själv med att ibland blanda ihop karaktärerna. Boken blev bitvis lite seg och långdragen, men den var bitvis också väldigt bra. Jag vet inte om jag skulle läsa om den. Kanske på svenska nästa gång, det kanske skulle flyta på lite bättre då. Men ja. Det är en klassiker, jag tycker att den är läsvärd men den föll mig inte riktigt i smaken.

Betyg: 3,5

Peter Pohl - Alltid den där Anette! (1988)

Som sagt, Peter Pohl är en av mina litterära husgudar sen jag var ung och arg och olycklig. Det är jag väl visserligen fortfarande, det kanske är därför jag fortfarande tycker att hans böcker håller.
Alltid den där Anette! läste jag också för första gången när jag gick i högstadiet. Jag bestämde mig för nån vecka sen att läsa om det, för jag ville ha något lättläst som gick snabbt att läsa igenom. Det är egentligen en ungdomsbok, men jag tycket den höll bra nu när jag är äldre också.

Boken handlar om Anette. En flicka som alltid hamnar i bråk. Alltid får skulden, alltid ska förstöra. Hon går nu i femman, men såhär har det varit ända sen hon började skolan. Och nu har någon skrivit ett anonymt, elakt brev till Camilla, och såklart får Anette skulden.
I boken så hoppar handlingen smidigt mellan "nutid", med Anette i femte klass, och ifrån början, i första klass och upp mot femman. Man får helt enkelt följa Anette under hennes uppväxt fram till nutid, samtidigt som man får läsa om nutiden. Usch vad dåligt jag förklarar, men ni fattar nog.
Boken är välskriven, man blir engagerad, man blir arg för att lärarna uppenbart alltid missförstår. Orättvisor. Jag hade vaga minnen av allt det här när jag började läsa om boken, men jag hade glömt bort hur sorglig den faktiskt är på sina ställen. Speciellt delen i början av boken får mig att vilja gråta lite. Men som sagt. Detta är en ungdomsbok. Man kan självklart läsa den som äldre och uppskatta den, men i och med att den är riktad till lite yngre människor så är språket litelite simplare än vad de är i många andra av Pohls böcker, vilket drar ner betyget lite för min del.

Betyg: 4

Ingemar Ottoson & Thomas Ekholm - Japans historia (2007)

Efter att ha varit ute och rest nu i somras, och varit inne i diverse kyrkor, så tänkte jag att jag verkligen borde läsa mer om religion. Och historia. Jag gick till biblioteket, letade mig upp till religionshyllan. Blev lite nervös. Tänk om nån såg mig...och tror att jag faktiskt tror på Gud... Vad skulle jag välja? Jag hittade inget som jag tyckte passade med det jag var ute efter. Vad var jag ens ute efter? Jag vet inte. Till sist så gick jag därifrån med en bok som hette nåt i stil med tro, terror, tvivel, nåt sånt. Det var essäer om religion och politik. Började läsa. Tog mig med nöd och näppe igenom 1½ essä. Det var svårläst, och verkade anta att man redan kunde en hel del. Jag kunde ingenting, kändes det som. Essäerna kändes som nåt jag skulle blivit tvingad att läsa på historian eller samhällskunskapen på gymnasiet. Jag gav upp rätt snabbt.
En vän hade dock tidigare under sommaren skickat mig den här boken, Japans historia. De som känner mig vet nog att jag är ganska intresserad av Japan. Till min stora glädje så var den här boken betydligt mera lättläst.
Japans historia går igenom Japans historia ifrån långtlångt före år 0, och ändra fram till nutid. De går igenom politik, kultur, handel, krig, religion, ekonomi, etik, det mesta helt enkelt. Allt möjligt ifrån gamla samurajer (och vad det egentligen innebar förr i tiden) till bombningen av Hiroshima. Det finns säkert ännu mer som de hade kunnat ta med, men de har verkligen fått med mycket på bokens 337 sidor.
Jag gillade boken. Det är klart att det blir mer intressant att läsa när man är intresserad av ämnet, men jag fann boken väldigt lättläst och engagerande. Då och då så tar de upp hur Japans situation påverkade Sverige (om det nu skulle råkat göra det). Jag kommer såklart inte ihåg så mycket utav det jag läst, och känner att jag nog skulle behöva läsa om en hel del. Och det känns inte ens jobbigt!

Betyg: 4 eller 4,5 (då boken inte berörde mig så mycket känslomässigt, eller egentligen förändrade mitt liv på nåt vis så kan jag inte riktigt ge den en femma)

Elisabeth Gaskell - Hustrur och döttrar: en vardagsberättelse (1866)

Oj, det har tagit mig över en vecka att skriva om den här boken. Jag har blivit lat, minsann.

Hustrur och döttrar är en bok i samma anda som Jane Austens och systrarna Brontës böcker. Det var ingen nätt liten sak att bära med, med sina nästan 800 sidor. Tanken var att jag skulle hinna läsa ut den och förmodligen nån mer när jag var ute och reste, men resan förkortades, och den tid jag var ute och åkte så hade jag faktiskt inte så mycket tid att läsa som jag trott. Nåväl!
Hustrur och döttrar utspelar sig på 1820-talet och handlar om den unga flickan Molly, som bor tillsammans med sin far läkaren Mr Gibson. Modern dog när Molly var ung. De är inte jätterika, men de klarar sig ganska bra med det de har, och lever ett lugnt och fridsamt liv i den lilla staden Hollingford. Men så en dag bestämmer sig Mr Gibson för att Molly behöver en mor, och gifter sig med den vackra lärarinnan/f.d. guvernanten Hyacinth. Detta vänder upp och ned på Mollys värld, och hon tar det inte allt för bra. Något som däremot glädjer Molly, är att den nya Mrs Gibson har en dotter i Mollys ålder sen ett tidigare äktenskap, den vackra och livliga Cynthia.
Boken kretsar även kring de människor som bor i staden, och kring de olika relationerna i boken.

På framsidan står det lite under titeln "en vardagsberättelse", vilket det verkligen är. Man får följa Molly genom hennes sorger och glädjeämnen. Stundvis så tyckte jag att boken var lite seg. Det kändes som att hon kunde ha kortat av och tagit bort en del händelser, för att inte läsaren skulle förlora intresset. Men i slutändan så blev ändå händelserna relevanta för de händelser som kom efteråt. Det var verkligen ingenting som lämnades till slumpen.
Allt som allt så tyckte jag väl att det var en okej bok, om man gillar den här typen utav böcker så är den mysig att läsa. Austen och Brontë är bättre dock!

Betyg: 3,5 eller kanske 4. Inte säker.