Jag har haft Northanger Abbey liggandes hemma i ungefär ett år, innan jag nu äntligen kom mig för med att läsa den! Jag minns att jag började läsa den på engelska i början av gymnasiet, men tyckte inte den var så rolig så jag släppte den. Men nu försökte jag igen och tog mig igenom den.
Northanger Abbey handlar om miss Catherine Morland, en glad och förnuftig ung flicka utan några särskilt märkvärdiga egenskaper. Hon är varken ful eller vacker, utan lite lagom söt, och hon är inte mer eller mindre begåvad än någon annan. Hon har haft en bra uppväxt i en stor familj, som inte är särskilt rik, men heller inte lusfattiga. Inget speciellt hade hänt i hennes liv, tills hennes familjs vänner paret Allen erbjuder henne att följa med till Bath ett par veckor. Som ni kan ana så är Bath the place to be, och Catherine tackar glatt ja.
I Bath träffar de mrs Allens gamla klasskamrat mrs Thorpe och hennes dotter och son, som Catherine snart blir vän med. Det visar sig också att sonen är en god vän till Catherines bror, vilket gör dem till en ännu mer glädjande vänskap. Snart träffar Catherine också en Mr Tilney, som hon genast fattar tycke för. Hon blir även god vän med hans syster, och blir bjuden att spendera några veckor hos dem i den gamla klosterbyggnaden Northanger Abbey.
Det förvånade mig lite egentligen att titeln på boken blev just Northanger Abbey, för det är en relativt kort del utav boken som faktiskt utspelar sig där. Jag hade gott och väl kommit över första halvan av boken innan Catherine blir bjuden dit, och betydligt större fokus läggs på tiden i Bath. Bara en tanke.
Boken i sig var mysig att läsa. Jag tyckte inte den var lika bra som de övriga Austen böcker som jag läst, men helt klart godkänd. Något som jag inte riktigt gillade var hur Austen svävade ut i reflekteringar kring andra saker, som egentligen inte hade särskilt mycket med själva boken att göra. Ex. om hur romanförfattare måste hålla ihop, hur en del såg föraktfullt på romaner på den tiden och dylikt. Jag hade gärna läst en bok med Austens tankar om enbart detta, men när jag sitter och läser en "vanlig" bok så... nja. Sen att hon gjorde sin "hjältinna" till en så alldaglig person, och också la så mycket vikt vid just hur vanlig hon är vid början, gjorde att det var precis så man såg henne. För mig så blev hon en snäll och naiv person bara. Jag fattade inte tycke för henne som för Lizzy, eller Emma, i andra Austen böcker.
Med allt det sagt så var det inte en dålig bok. Det finns bara andra böcker som jag gillar mer, hehe.
Betyg: En svag 4:a
Northanger Abbey handlar om miss Catherine Morland, en glad och förnuftig ung flicka utan några särskilt märkvärdiga egenskaper. Hon är varken ful eller vacker, utan lite lagom söt, och hon är inte mer eller mindre begåvad än någon annan. Hon har haft en bra uppväxt i en stor familj, som inte är särskilt rik, men heller inte lusfattiga. Inget speciellt hade hänt i hennes liv, tills hennes familjs vänner paret Allen erbjuder henne att följa med till Bath ett par veckor. Som ni kan ana så är Bath the place to be, och Catherine tackar glatt ja.I Bath träffar de mrs Allens gamla klasskamrat mrs Thorpe och hennes dotter och son, som Catherine snart blir vän med. Det visar sig också att sonen är en god vän till Catherines bror, vilket gör dem till en ännu mer glädjande vänskap. Snart träffar Catherine också en Mr Tilney, som hon genast fattar tycke för. Hon blir även god vän med hans syster, och blir bjuden att spendera några veckor hos dem i den gamla klosterbyggnaden Northanger Abbey.
Det förvånade mig lite egentligen att titeln på boken blev just Northanger Abbey, för det är en relativt kort del utav boken som faktiskt utspelar sig där. Jag hade gott och väl kommit över första halvan av boken innan Catherine blir bjuden dit, och betydligt större fokus läggs på tiden i Bath. Bara en tanke.
Boken i sig var mysig att läsa. Jag tyckte inte den var lika bra som de övriga Austen böcker som jag läst, men helt klart godkänd. Något som jag inte riktigt gillade var hur Austen svävade ut i reflekteringar kring andra saker, som egentligen inte hade särskilt mycket med själva boken att göra. Ex. om hur romanförfattare måste hålla ihop, hur en del såg föraktfullt på romaner på den tiden och dylikt. Jag hade gärna läst en bok med Austens tankar om enbart detta, men när jag sitter och läser en "vanlig" bok så... nja. Sen att hon gjorde sin "hjältinna" till en så alldaglig person, och också la så mycket vikt vid just hur vanlig hon är vid början, gjorde att det var precis så man såg henne. För mig så blev hon en snäll och naiv person bara. Jag fattade inte tycke för henne som för Lizzy, eller Emma, i andra Austen böcker.
Med allt det sagt så var det inte en dålig bok. Det finns bara andra böcker som jag gillar mer, hehe.
Betyg: En svag 4:a
No comments:
Post a Comment