Peter Pohl - Alltid den där Anette! (1988)

Som sagt, Peter Pohl är en av mina litterära husgudar sen jag var ung och arg och olycklig. Det är jag väl visserligen fortfarande, det kanske är därför jag fortfarande tycker att hans böcker håller.
Alltid den där Anette! läste jag också för första gången när jag gick i högstadiet. Jag bestämde mig för nån vecka sen att läsa om det, för jag ville ha något lättläst som gick snabbt att läsa igenom. Det är egentligen en ungdomsbok, men jag tycket den höll bra nu när jag är äldre också.

Boken handlar om Anette. En flicka som alltid hamnar i bråk. Alltid får skulden, alltid ska förstöra. Hon går nu i femman, men såhär har det varit ända sen hon började skolan. Och nu har någon skrivit ett anonymt, elakt brev till Camilla, och såklart får Anette skulden.
I boken så hoppar handlingen smidigt mellan "nutid", med Anette i femte klass, och ifrån början, i första klass och upp mot femman. Man får helt enkelt följa Anette under hennes uppväxt fram till nutid, samtidigt som man får läsa om nutiden. Usch vad dåligt jag förklarar, men ni fattar nog.
Boken är välskriven, man blir engagerad, man blir arg för att lärarna uppenbart alltid missförstår. Orättvisor. Jag hade vaga minnen av allt det här när jag började läsa om boken, men jag hade glömt bort hur sorglig den faktiskt är på sina ställen. Speciellt delen i början av boken får mig att vilja gråta lite. Men som sagt. Detta är en ungdomsbok. Man kan självklart läsa den som äldre och uppskatta den, men i och med att den är riktad till lite yngre människor så är språket litelite simplare än vad de är i många andra av Pohls böcker, vilket drar ner betyget lite för min del.

Betyg: 4

Ingemar Ottoson & Thomas Ekholm - Japans historia (2007)

Efter att ha varit ute och rest nu i somras, och varit inne i diverse kyrkor, så tänkte jag att jag verkligen borde läsa mer om religion. Och historia. Jag gick till biblioteket, letade mig upp till religionshyllan. Blev lite nervös. Tänk om nån såg mig...och tror att jag faktiskt tror på Gud... Vad skulle jag välja? Jag hittade inget som jag tyckte passade med det jag var ute efter. Vad var jag ens ute efter? Jag vet inte. Till sist så gick jag därifrån med en bok som hette nåt i stil med tro, terror, tvivel, nåt sånt. Det var essäer om religion och politik. Började läsa. Tog mig med nöd och näppe igenom 1½ essä. Det var svårläst, och verkade anta att man redan kunde en hel del. Jag kunde ingenting, kändes det som. Essäerna kändes som nåt jag skulle blivit tvingad att läsa på historian eller samhällskunskapen på gymnasiet. Jag gav upp rätt snabbt.
En vän hade dock tidigare under sommaren skickat mig den här boken, Japans historia. De som känner mig vet nog att jag är ganska intresserad av Japan. Till min stora glädje så var den här boken betydligt mera lättläst.
Japans historia går igenom Japans historia ifrån långtlångt före år 0, och ändra fram till nutid. De går igenom politik, kultur, handel, krig, religion, ekonomi, etik, det mesta helt enkelt. Allt möjligt ifrån gamla samurajer (och vad det egentligen innebar förr i tiden) till bombningen av Hiroshima. Det finns säkert ännu mer som de hade kunnat ta med, men de har verkligen fått med mycket på bokens 337 sidor.
Jag gillade boken. Det är klart att det blir mer intressant att läsa när man är intresserad av ämnet, men jag fann boken väldigt lättläst och engagerande. Då och då så tar de upp hur Japans situation påverkade Sverige (om det nu skulle råkat göra det). Jag kommer såklart inte ihåg så mycket utav det jag läst, och känner att jag nog skulle behöva läsa om en hel del. Och det känns inte ens jobbigt!

Betyg: 4 eller 4,5 (då boken inte berörde mig så mycket känslomässigt, eller egentligen förändrade mitt liv på nåt vis så kan jag inte riktigt ge den en femma)

Elisabeth Gaskell - Hustrur och döttrar: en vardagsberättelse (1866)

Oj, det har tagit mig över en vecka att skriva om den här boken. Jag har blivit lat, minsann.

Hustrur och döttrar är en bok i samma anda som Jane Austens och systrarna Brontës böcker. Det var ingen nätt liten sak att bära med, med sina nästan 800 sidor. Tanken var att jag skulle hinna läsa ut den och förmodligen nån mer när jag var ute och reste, men resan förkortades, och den tid jag var ute och åkte så hade jag faktiskt inte så mycket tid att läsa som jag trott. Nåväl!
Hustrur och döttrar utspelar sig på 1820-talet och handlar om den unga flickan Molly, som bor tillsammans med sin far läkaren Mr Gibson. Modern dog när Molly var ung. De är inte jätterika, men de klarar sig ganska bra med det de har, och lever ett lugnt och fridsamt liv i den lilla staden Hollingford. Men så en dag bestämmer sig Mr Gibson för att Molly behöver en mor, och gifter sig med den vackra lärarinnan/f.d. guvernanten Hyacinth. Detta vänder upp och ned på Mollys värld, och hon tar det inte allt för bra. Något som däremot glädjer Molly, är att den nya Mrs Gibson har en dotter i Mollys ålder sen ett tidigare äktenskap, den vackra och livliga Cynthia.
Boken kretsar även kring de människor som bor i staden, och kring de olika relationerna i boken.

På framsidan står det lite under titeln "en vardagsberättelse", vilket det verkligen är. Man får följa Molly genom hennes sorger och glädjeämnen. Stundvis så tyckte jag att boken var lite seg. Det kändes som att hon kunde ha kortat av och tagit bort en del händelser, för att inte läsaren skulle förlora intresset. Men i slutändan så blev ändå händelserna relevanta för de händelser som kom efteråt. Det var verkligen ingenting som lämnades till slumpen.
Allt som allt så tyckte jag väl att det var en okej bok, om man gillar den här typen utav böcker så är den mysig att läsa. Austen och Brontë är bättre dock!

Betyg: 3,5 eller kanske 4. Inte säker.