Filip Hammar & Fredrik Wikingsson - Tårtgeneralen (2009)

Ojoj, vad det stått still här på bloggen. Även fast det är sommar! I mitt försvar har jag varit bortrest i alla fall två veckor, och hann inte med att läsa så mycket som jag trott. Plus att jag läst två böcker samtidigt.

Lånade den här boken av en klasskompis som hävdade att den var rolig. Det är en till stor del sann historia om Hasse P, i Köping i mitten utav 80-talet. Köping har blivit utsedd till Sveriges tråkigaste stad utav Jan Guillou, och Hasse P bestämmer sig för att motbevisa honom. Hans plan är antingen genial eller galen, han tänker bygga världens längsta smörgåstårta.
I boken får man väl i princip följa Hasse P's uppgång och fall. Det är en underhållande bok, fast samtidigt rätt tragiskt. Den här personen finns ju faktiskt på riktigt. I slutet utav boken (som jag hade iaf) så finns det bilder ifrån smörgåstårtegrejen, bilder på Hasse P och annat roligt extramaterial. Om man känner för att läsa någonting lättläst, lättsmält och trevligt så passar den här boken ganska bra.

Betyg: 4

Peter Pohl - Regnbågen har bara åtta färger (1986)

Det finns mycket jag kan skriva om Peter Pohl. Jag minns att jag i åttan eller nian skrev ett väldigt ambitiöst författarporträtt av han till svenskan, och försökte förklara storheten i hans skrivande, att han gillar att skriva om ungdomar som har det svårt och att det är så lätt att känna igen sig i hans böcker osv. Hans böcker har hängt med mig under hela tonåren. Jag har läst det mesta han skrivit, en del böcker flera gånger. Och trots att hans böcker främst är skrivna för ungdomar, så tycker jag att de håller alldeles utmärkt även fast jag blivit äldre.
Ibland så får jag bara en sån där känsla. Att jag vill läsa något, som kan vara sådär smärtsamt fint. Jag har inte så mycket att vända mig till, vad det gäller litteratur som är så. Ett fåtal böcker. Och Peter Pohls regnbågs-böcker är sådana.

Regnbågen har bara åtta färger är den första boken i serien om "Micke", som delvis är baserade på Pohls egna uppväxt.
Heinrich kommer tillsammans med sin mor ifrån Kriget i Tyskland till Sverige under 40-talet. Han hamnar i Hammarby, ett barnrikt område i Stockholm. Men tyskar möter inte ett särskilt varmt välkomnande i Sverige, och för Heinrich visar det sig snart att Freden är nästan lika hemsk som Kriget. Heinrich blir till slut Henrik, och han får den hårda vägen lära sig att man ska inte hoppas, man ska inte ge efter för längtan, och man får absolut inte tycka om någon, för det får de Mörka Krafterna reda på och då kommer allting bli förstört. Det är en ganska sorglig och djupsinnig livssyn, hos en 7-årig pojke.
Men så möter han Ylva, och allting förändras.

Det är svårt för mig att förklara hur mycket jag tycker om den här boken, och de andra böckerna i serien.

"Ingen får veta något om Henriks sorger och längtningar. Men när jag dör ska tusen liter instängda tårar forsa från mina brustna ögon."

Betyg: 5

Karl Ove Knausgård - Min kamp (2009-10-11)

Bara att döpa en bok till "Min kamp" känns rätt vågat. Att tankarna lite långsamt för en till Mein Kampf är väl inte så konstigt. Men det här är något helt annat.
Min kamp är den norske författaren Karl Ove Knausgårds autofiktiva roman. Den handlar om Knausgårds uppväxt och liv, och i centrum står den onåbara fadern. Efter att ja researchat lite så har jag kommit fram till att boken jag läst verkar vara del 1 och 2, utav vad som sammanlagt kommer bli 6 delar (första delarna publicerade 2009, del 3-4 publicerade 2010 och del 5-6 publiceras under 2011). Man får följa Knausgård under hans tonår, med kärlek och vänner och allt vad det innebär att vara ungdom, och sedan en bit in i vuxenlivet om livet med barn och författarskapet, och slutligen faderns död. Jag känner mig lite konfunderad över hur man ska kunna skriva 4 delar till om sitt eget liv, men jag kommer förmodligen rota reda på dem också. För den här boken var bra. Riktigt bra.

Jag vet inte varför, men jag tycker verkligen om att läsa om andra människors liv. Att få en inblick i en helt annan människa, få uppleva händelser som de varit med om, och som jag aldrig någonsin kommer få vara med om. Det är så spännande, på något vis. Intressant.
Boken påminde mig lite om Jonas Gardell i skrivsättet. Kanske inte riktigt lika mycket tendenser åt prosahållet, men ändå nåt som får mig att tänka på han.
I alla fall! Helt klart läsvärd bok.

Betyg: 4 - 4,5 (vill ge 4,5 till delarna när han är ungdom, prob för att jag kan relatera mer till han som person då)

Philip K. Dick - Do androids dream of electric sheep? (1968)

Jag har mycket kurslitteratur att läsa, så var rätt nöjd när jag hittade den här boken i min brors bokhylla. Den var kort, och jag har velat läsa den ett tag eftersom filmen Bladerunner är baserad på den. Jag läste den, och jag gillade den. MEN. MEN. När jag kom till slutet upptäckte jag att det fanns ett glossary och diskuteringsfrågor.......... och blev sådär......... var det här bara ett utdrag ur boken? Eller en förenklad och förkortad version? Upptäckte att det stod "retold by blablabla". Känner mig lurad och lite ledsen. Jag ville ju ha originalet. Jag vet inte om jag kan betygsätta den här boken, om den blivit återberättad av några andra riktigt. Men jag kan tänka mig att om den här var bra, så är originalet ännu bättre.
Fuck you Fredrik för att du köper hem massa förenklade versioner av böcker!

JRR Tolkien - Bilbo - en hobbits äventyr (1937)

För några veckor sedan så såg jag ett klipp på youtube. Det var ett klipp med Peter Jackson, och han gick runt och pratade o körde lite behind the scenes på The hobbit, som de börjat filma. Det verkade helt jävla awesome, så jag bestämde mig för att läsa boken.
Jag kan inte påstå att jag blev så glatt överraskad av boken. Jag läste den på svenska, vilket väldigt snabbt känds som ett stort misstag. Jag vet inte om det bara var översättningen, men språket var fruktansvärt simpelt. Det kändes som en barnbok, något som jag hade läst när jag kanske var 10 år, och det är inte riktigt den uppfattningen som jag fått utav boken tidigare.
Bilbo bor själv i en liten håla i Fylke. En dag kommer Gandalf, och artig som Bilbo är så bjuder han in Galdalf på te några dagar senare. Bilbo glömmer snabbt bort detta erbjudande, men när dagen kommer så börjar det plötsligt att välla in dvärgar i hans hem. De är högljudda, oartiga och äter upp hans kakor. Till sist kommer Gandalf och förklarar att de ska ta tillbaka dvärgarnas guldskatt, och Bilbo ska följa med som tjuv. Mycket motvilligt så följer den fridsamme hoben med Gandalf och dvärgarna ut på äventyr. Såklart så stöter de på en massa hinder på vägen!

Till en början gillade jag inte boken särskilt mycket alls. Men efter ett tag kommer man väl in i det, och då slutade jag att störa mig på det barnsliga språket. Den är väl mysig på sitt vis, fast jag tycker ändå inte att den var mer än "okej".

Betyg: 3,5

Writers and kitties

Från en annan bokblogg så blev man tipsad om tumblrn "Writers and kitties", som innehåller bilder på författare och deras katter. Guld, tycker jag.
HÄR kan ni kika på det!

Rod McKuen och hans kisse

John Ajvide Lindqvist - Lilla stjärna (2010)

Jag hittade Lilla stjärna på snabblånshyllan, och tänkte: ja, för tusan. För tillfället så hinner jag inte läsa så mycket annat än kurslitteratur och körkortsteori, så det var trevligt att ha lite press på sig att läsa ut en "vanlig" bok. Och Lilla stjärna var inget problem att hinna läsa ut på de två veckor som man hade på sig.

Boken handlar om två flickor, med helt olika uppväxter. En flicka som hittas som spädbarn i skogen och växer upp gömd i en källare, avskärmad från omvärlden. Hon är inte riktigt som andra barn mentalt, men hon kan sjunga alldeles rent. Den andra flickan växer upp i en helt vanlig familj och är precis som andra människor, fast lite fulare, lite tjockare, och lite utanför. Efter 14 år så möts de.
Boken är intressant och man vill läsa vidare, men den är ingen nagelbitare direkt. Jag är mesig och skummar som vanligt igenom de mest våldsamma och brutala partierna. Efter att ha läst Människohamn och Låt den rätte komma in så kan jag konstatera att Låt den rätte komma in fortfarande är den mest spännande bok som jag läst av Ajvide Lindqvist. Men Lilla stjärna var bra, bättre än Människohamn. Jag tycker att Ajvide Lindqvist är helt fantastisk på att skapa personligheter. Jag förstår inte hur han kan skapa människor som känns såhär trovärdiga. Jag gillade dock inte sista delen så mycket, men i övrigt så var boken bra.

Betyg: 4