Att läsa, eller att inte läsa på engelska.

Jag har ett dilemma. För några veckor sedan så var jag i en secondhandbutik och letade julklappar. Såklart så drog jag till bokhyllorna, och bestämde mig för att utnyttja erbjudandet 3 böcker för 20 kr. Två av böckerna blev julklappar, och en tog jag till mig själv; Emily Brontë - Wuthering heights. Jag hade inte läst boken, men den är ju en klassiker så någon dag ska jag väl ta tag i den, tänkte jag.
Nu så har julafton varit, och som vanligt så önskar jag mig inte så mycket annat än filmer och böcker. I år fick jag dessvärre inte någon av böckerna jag önskat mig, men jag fick ändå böcker.
Jane Austen - Emma, Kathryn Stockett - Niceville och...Emily Brontë - Svindlande höjder. Jag har nu två exemplar av samma bok, en på originalspråket och så en översättning på svenska. Nu är ju då frågan, ska jag läsa den på svenska eller engelska?
Jag älskar engelska och brukar ofta försöka att läsa böcker på engelska, om de är skrivna på engelska. Under mitt sista gymnasieår så läste jag Engelska C, och fick läsa en del lite äldre litteratur, och det fick mig att börja älska det lite äldre, engelska språket. Formuleringarna är så annorlunda mot nu, och språket är så mycket vackrare. Böcker skrivs verkligen inte som förr. MEN! Det tar onekligen längre tid att läsa en bok på lite äldre engelska. Det är ofta många ord som man inte förstår, och man orkar ju oftast inte heller sitta och slå upp ordens betydelse. Det kan vara skönt att läsa på svenska. Man får ett lite bättre flyt.
Jag blir nästan sugen på att läsa boken både på svenska och engelska. Eller, jag har ju ett helt liv på mig att göra det så någon gång gör jag det säkert. Men mycket för att få se typ. Hur mycket som försvinner i översättningen. Hur mycket av den ursprungliga känslan. När jag läser en gammal bok på engelska, så kan jag inte låta bli att tänka på att det jag läser just nu, exakt det har författaren suttit och skrivit.
Jag tror jag lämnar den diskussionen nu.

Vad det gäller de två andra böckerna som jag fick. Niceville har jag inte ens hört talas om, det blir intressant o se om den är något att ha. Emma läste jag i början av gymnasiet, och tyckte mycket om den. För de som också är förtjust i Jane Austen så kan jag ju tipsa om att de visar Emma som miniserie på tvåan nu. Avsnitten går på onsdagar, inte säker på tid. Första avsnittet sändes förra veckan, så för de som missat det så går det att se på SVTplay.

Harry Potter och Dödsrelikerna (2007)

Efter att första delen av ovannämnda bok visats på bio, så blev jag fruktansvärt sugen att läsa om boken. Sagt och gjort, efter att ha plöjt igenom Jane Eyre så tog jag tag i Harry Potter och Dödsrelikerna. Och fan, vad bra det är. Jag hade glömt bort hur jäkla fast man blir när man läser Harry Potter.
Nåt som jag tänkte på var att boken är ca 780 sidor, och den första filmdelen består utav 518 sidor. De lämnar alltså en hel film till de sista 250 sidorna. Det är nog ganska bra. Det händer mycket grejer i slutet, och förhoppningsvis så kommer de att få med det mesta. Det ska bli spännande att se hur de filmatiserar slutstriden. Jag kan knappt bärga mig!
Ehm. Summan av kardemumman: Harry Potter är bäst. Om ni inte läst något, så läs!

Betyg: 5

Charlotte Brontë - Jane Eyre

Gud vad seg jag är. Det är över två veckor sen jag läste ut Jane Eyre, men har inte orkat ta mig tiden att blogga om den. Skämmes.

Det tog lite längre tid än vanligt för mig att läsa Jane Eyre. 1800-tals engelska har en tendens att påverka mig så. Men boken var verkligen verkligen bra.
Jane Eyre handlar om.....Jane Eyre. Det är svårt att förklara vad boken handlar om utan att spoila den helt. Jane Eyre växer upp hos en släkting och hennes barn, som avskyr henne. Vid typ 10 års ålder tror jag det var blir hon skickad till en internatskola där hon utbildar och undervisar i sisådär 8 år. Efter det blir hon guvernant i ett hyffsat rikt hushåll åt en liten flicka. Nu tror jag inte att jag ska skriva mer om handlingen, då blir det inge spännande.
Jag älskar lite äldre engelska. De har sånt vackert språk. Inga moderna böcker skrivs såhär fint. Jag kanske inte förstod alla ord, men sånt gör inte så mycket. Så länge man förstår sammanhanget är det ju okej.
Nä jag vet inte vad jag ska säga. Boken var fruktansvärt bra. Jag förstår varför den ses som en klassiker. Alla borde läsa den!
Nu håller jag på o läser om Harry Potter och Dödsrelikerna. Läste den på engelska förra gången, så nu kör jag den på svenska. :)

Betyg: 5/5

Marian Keyes - En förtjusande man (2008)

Jag har läst mycket Marian Keyes under mina tonår, men när jag nu satte tänderna i En förtjusande man så insåg jag hur sjukt länge sen det var jag läste en bok av henne sist. Senast så tror jag att jag läste Är det någon där? när den släpptes på svenska.
En förtjusande man handlar om fyra kvinnor; stylisten Lola, journalisten Grace, Graces syster Marnie och den blivande politikerhustrun Alicia. Alla har någon slags relation till den charmerande politiker Paddy de Courcy, och blir alla chockade när beskedet kommer att han ska gifta sig. Lola var Paddys flickvän, och när hon får veta nyheten så flyr hon till en väns stuga på den irländska västkusten. Grace är journalist och bestämmer sig för att gräva fram historien om Paddys förlovning, och hon kände Paddy under sina tonår. Marnie lever ett perfekt liv, men har...en del problem. Och även hon kände Paddy som tonåring. Och så Alicia, som ska gifta sig med Paddy. Allt eftersom historien fortlöper så får man veta att Paddy inte är så snäll och trevlig som han verkar.

Boken är typisk chick lit, men jag tycker att Keyes lyckats ganska bra med att inte vara alltför insnöad i genren. Det handlar inte bara om de typiska ämnena som kläder, sex, hitta någon att gifta sig med etc. Boken är lättläst, men ganska lång så det tog mig ett tag att plöja igenom de 730 sidorna i den storpocketen som jag har. Gillar man chick lit så finner man nog nöje i denna bok!

Härnäst tänkte jag äntligen ta mig an Jane Eyre, på engelska dessutom. Ska bli spännande!

Betyg: 4

Leonie Swann - Glennkill (2005)

En vän på skolan prackade på mig den här boken efter att jag sagt att jag gillar att läsa. Jag vägrar i vanliga fall att läsa deckare, men en fårdeckare lät ju minst sagt...ja jag vet inte, i alla fall annorlunda. Så jag gav den en chans.
Glennkill handlar om en fårhjord i Irland, vars herde hittas död i deras hage. Och inte bara död, utan spetsad av en spade! Fåren sammanträder och diskuterar, vem har dödat deras herde? Och varför? Tillsammans så bestämmer de sig för att ta reda på sanningen om vem som mördat deras herde. Detta låtar ju minst sagt urgulligt. Får! Som ska lösa mysterier! Det är en rolig idé, som skulle kunnat blivit bra. Fast det blev tråkigt.
Aftonbladet och Skånska dagbladet har gett den bra kritik, och den ska vara "rolig". Vilket den kanske är, men jag ser det inte riktigt. Tanken på får som löser mysterier är kanske lite rolig. Men i övrigt så, njä. Den var väl okej, men inte mer. Jag skulle inte läsa om den.

Betyg: 3

Erlend Loe - Blåst (1993)

Skolan har börjat, vilket har lämnat mig mindre tid (än jag trott) till att läsa. Jag har fått ge upp och tvingat min mor att gå till biblioteket och lämna tillbaka böcker som jag inte hunnit läsa, och här i Avesta är jag fast med en bok som jag inte kommer hinna lämna tillbaka innan det är försent. Jag har dessutom glömt min pin-kod till mitt bibliotekskort så jag kan inte låna om boken på nätet, för man använder ALDRIG någonsin pin-koden till sitt bibliotekskort när man lånar böcker i Lindsberg. Skitliv, kan man tänka. Men! Detta, att inte hinna läsa böcker innan tiden är slut, tvingar mig till att läsa böcker som jag har hemma och som jag inte tagit mig tid att läsa. Så nu har jag påbörjat med den lilla högen, och först ut blev Blåst av Erlend Loe (mest för att den är ganska kort).

Blåst är Loes debutroman. Den handlar om en ung man som börjar få sena besök utav en kvinna som heter Marianne, och innan han riktigt förstår vad som hänt så har hon flyttat in hos honom. De blir tillsammans och man får följa deras relation, med upp och nedgångar. Mannen accepterar att kvinnan allt mer tar över hans liv, och intalar sig själv att han är nog förälskad i henne, tills han faktiskt blir kär i henne. Men närheten är jobbig och han börjar spendera kvällarna i en simhall.

Det är sådär lite halvmärklig handling, som det alltid är i Loes böcker. Den är inte riktigt skriven som Loes andra böcker, och jag tror att man skulle kalla det för prosa. Det är underhållande, naivt och gulligt, och väldigt bra. Jag kan inte säga så mycket mer om den här boken än så. Kort och gott!

Betyg: 4,5

Doris Lessing - Martha Quest (1952)

Jag fortsätter att beta av nobelpristagare, och den här gången blev det Doris Lessing. Jag valde att läsa Martha Quest, mest för att det var den enda jag hittade på biblioteket hehe. Martha Quest är den första boken i "The children of violence" serien.
Jag gillar att läsa böcker på deras originalspråk, även fast det tar lite längre tid för mig att läsa på engelska än på svenska. I och med att boken är skriven på 50-talet så är det också lite annorlunda språk, vilket gjorde att jag inte riktigt förstod allt. Men men!

Martha Quest handlar om den engelska flickan Martha som bor i en brittisk koloni i Afrika. Hon är en intelligent flicka som läser mycket, och drömmer om ett annat liv i England eller någon annanstans i Europa. Hon bor med sina föräldrar (som hon avskyr) på en farm och hon är precis sådär missnöjd med sitt liv som tonåringar alltid är. Hon kämpar med de vanliga tonårsproblemen som identitetskriser och föraktet för sin egna kropp, men också med fördomar och anti-semitism. Till sist får hon nog och tar ett jobb som sekreterare på en advokatbyrå inne i stan, där hon börjar leva ett liv bestående av dans, alkohol och för lite sömn. Hon stiftar lite underliga bekantskaper, och de flesta av hennes relationer verkar präglas av att hon i ena stunden avskyr personen, och i andra stunden tycker om dem.

Jag tyckte om den här boken. Det är det första jag läser av Doris Lessing, och hon är verkligen duktig på att måla upp miljöer, och karaktärer.

Betyg: 4 - 4,5