Skolan har börjat, vilket har lämnat mig mindre tid (än jag trott) till att läsa. Jag har fått ge upp och tvingat min mor att gå till biblioteket och lämna tillbaka böcker som jag inte hunnit läsa, och här i Avesta är jag fast med en bok som jag inte kommer hinna lämna tillbaka innan det är försent. Jag har dessutom glömt min pin-kod till mitt bibliotekskort så jag kan inte låna om boken på nätet, för man använder ALDRIG någonsin pin-koden till sitt bibliotekskort när man lånar böcker i Lindsberg. Skitliv, kan man tänka. Men! Detta, att inte hinna läsa böcker innan tiden är slut, tvingar mig till att läsa böcker som jag har hemma och som jag inte tagit mig tid att läsa. Så nu har jag påbörjat med den lilla högen, och först ut blev Blåst av Erlend Loe (mest för att den är ganska kort).
Blåst är Loes debutroman. Den handlar om en ung man som börjar få sena besök utav en kvinna som heter Marianne, och innan han riktigt förstår vad som hänt så har hon flyttat in hos honom. De blir tillsammans och man får följa deras relation, med upp och nedgångar. Mannen accepterar att kvinnan allt mer tar över hans liv, och intalar sig själv att han är nog förälskad i henne, tills han faktiskt blir kär i henne. Men närheten är jobbig och han börjar spendera kvällarna i en simhall.
Det är sådär lite halvmärklig handling, som det alltid är i Loes böcker. Den är inte riktigt skriven som Loes andra böcker, och jag tror att man skulle kalla det för prosa. Det är underhållande, naivt och gulligt, och väldigt bra. Jag kan inte säga så mycket mer om den här boken än så. Kort och gott!
Betyg: 4,5
