Det tog mig obefogat lång tid att läsa ut den här ganska så korta boken. Inte för att boken inte var bra, utan på grund utav min nyfunna kärlek för att lägga pussel. Läsandet fick helt enkelt vänta! Jag är inne på mitt tredje 1000-bitars pussel hehe. Åter till boken!
Förrän hanen gal är den norske författaren Jens Bjørneboes första roman. Första delen av boken handlar om en norsk journalist straxt efter andra världskriget. I en ruin i Tyskland möter han den 23-årige Max, en sjuk och tämligen obehaglig före detta SS-soldat. Genom Max får han möta den norske hjälparbetande Lyngby, och får nys om historien om vetenskapsmannen dr Reynhardt och SS-Officeren Heidebrand. I andra delen av boken får man följa Reynhardt och Heidebrands historia, och hur de under kriget gjorde brutala experiment på judar, polacker, zigenare.
När jag först började läsa boken så blev jag helt salig, efter bara några sidor kunde jag inte sluta tänka "fan vad bra det här är". Och första halvan av boken är jävligt bra! Bjørneboe lyckas verkligen gripa tag i en, och man fascineras och äcklas utav historien. Andra delen av boken känns lite svagare. Det är fortfarande intressant, men skrivandet känns lite rörigt. I vissa passager blev jag något förvirrad över vem som sa vad, då Bjørneboe använde olika typer av formuleringar för personerna (ex. doktorn, vetenskapsmannen, han, tysken, den ljushårige). Detta såklart för att inte behöva skriva samma ord allt för många gånger antar jag, men i ett konverserande sällskap om 5-6 personer så blir det lite rörigt.
I en engelska uppsats som jag skrev i våras om gott och ont i några olika litterära verk så skrev jag en del om att människan i grunden är en självisk varelse, som gör saker för att må bra. Våra handlingar präglas av vårat strävande efter att må bra. Och vissa mår bra utav att hjälpa andra. Även om en fin gest att hjälpa någon annan, så är det ju inget som man skulle gjort om det fick en att må dåligt. I den här boken så får man ta del utav Maxs filosofi, som i princip bygger på det här. Att man av en oemotståndlig kraft drives till att göra det man känner lust till. För vissa är det att hjälpa andra, och för vissa är det att slå ihjäl någon. Skillnaden är att de begåvade har lust för saker som i längden lönar sig och är fördelaktiga, medan de "dumma" har smak för sådan som bara ger glädje på kort sikt. Även om jag inte riiiktigt håller med hehe, så är det ganska roligt att något som jag skrivit i en uppsats nu 2010, också är något som en norsk författare skrivit om i början av 50-talet. Han var way ahead of me helt enkelt!
Kort sagt så är det här en väldigt bra bok (speciellt med tanke på att det är hans första roman), och jag ser fram emot att läsa fler böcker av Bjørneboe.
Betyg: Första halvan 4,5, andra halvan 4.
No comments:
Post a Comment