Herta Müller fick nobelpriset i litteratur förra året. Jag har gått och sneglat på hennes böcker i Pocketshop. Funderat. Ska jag? Jag gillar namnet på boken. Hjärtdjur. Påminner mig om mitt internet-nick, heartkid. Hjärtbarn. Fråga mig inte varför. Hittar boken på bibblan och lånar. Börjar läsa. Det går trögt. Förstår inte riktigt. Läser baksidan på boken igen, försöker koppla sammanhanget. Står att Herta Müller på sitt återhållsamma, poetiska språk berättar om en grupp unga studenter i Rumänien, i en tid då diktatorn och hans vakter var de enda som inte ville fly. Återhållsamt och poetiskt är det. Det är mycket som lämnas osagt, saker måste räknas ut på egen hand. Jag hänger inte riktigt med. Vet inte om det är liknelser eller metaforer. Blad? Borde läsas flera gånger, analyseras. Den är inte så lång. Vet inte om det är min huvudvärk som gör det, men boken är svår att komma in i. Jag fastnar inte, tankarna vandrar. Jag ser det inte framför mig, såsom jag borde. Det stör mig lite, för det här är en sån bok som jag skulle kunna gilla. Den är läsbar, men den får inte nobelpriset av mig.
Betyg: 3,5/5
No comments:
Post a Comment