Jag brukar inte se mig själv som en så tjejig tjej. Jag vet egentligen inte riktigt varför, jag växte ju upp med Barbiedockor, My little pony, Belville lego och hästar hästar hästar. Men jag har också växt upp med en storebror, som väldigt ofta var snäll nog att låta mig vara med och leka med han och hans kompisar. Jag har haft perioder då jag spelat Delta force, CS och Starcraft, fördrivit tiden med vårt gamla Nintendo 64, eller spelat Pokémon på Gameboy Color. Sen slutet av högstadiet har en allt större del av min garderob bestått utav bandtröjor i killstorlekar. Inte särskilt smickrande för den kvinnliga figuren. Jag brukar skämtsamt säga att det tjejigaste med mig är att jag älskar Grey’s Anatomy. Och Top model…och kanske också So you think you can dance… Men något som lätt glöms, är att jag är ganska förtjust i chick lit. Jag måste erkänna att jag läst nästan alla Marian Keyes böcker, men sen är det också nästan den enda chick lit’en jag läst. Jag vet att jag läst Getting rid of Matthew av Jane Fallon och Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet av Eva Rice, men inte så många fler än så.
Sophie Kinsellas böcker har blivit lovordade av många, och En shopaholics bekännelser har till och med filmatiserats. Jag har inte sett filmen, och vet inte riktigt om jag har lust att göra det heller(5.6 på imdb hehe).
En shopaholics bekännelser handlar om Rebecca Bloomwood, en reporter på en urtråkig finanstidning. Hon är en sucker för mode och flippar ur om hon ser något snyggt plagg. Dessvärre så ger inte reporterjobbet tillräckligt bra betalt för Rebeccas dyra vanor, och hon samlar på sig mer och mer skulder. Och när paniken över skulderna hägrar, vad är då inte bättre än att fortsätta tröstshoppa och skaffa sig ännu mer skulder?
Jag förstår inte riktigt hypen kring den här boken. Den var väl okej men, inte så mycket mer. Jag är inte särskilt intresserad av mode så för mig är det svårt att förstå hur någon kan vara beroende av att shoppa, och hur man inte kan inse att man faktiskt måste…låta bli. Jag tycker inte direkt synd om Rebecca, utan snarare att det är rätt åt henne. Hehe.
Jag läste ut den här boken på en dag. Inte för att den var så bra så att jag inte kunde sluta läsa, utan för att den är så pass…lättsmält. Hjärndött läsande. Den är inte så jättelång heller. Slutet känns väldigt hafsigt skriven. Visst ska en chick lit bok ha ett lyckligt slut, men det känns inte trovärdigt när det löser sig för karaktären bara pang bom. Boken kunde ha gjorts längre, utvecklat allting mer, och blivit bättre. Vissa grejer i boken kunde ha fått tagit mer plats än andra. Som slutbetyg får jag väl säga att den är helt okej, men det finns bättre i genren.
Betyg: 3/5
No comments:
Post a Comment