Denna sommar har jag varit lite besatt utav Japan. Jag har längtansfullt kollat flygresor, sevärdheter och gjort en fin lite reseplanering. Drömt om att vara där i sådär 3 veckor, gå på Ghibli museet, bo i ett capsule hotel, kanske åka förbi Hiroshima. Tagit reda på att grönsaker är dyrt i Japan, och det är inte så himla lätt o vara vegan där som jag kanske hade trott. Allt överhuvudtaget är rätt dyrt i Japan. Men det skiter jag i. Jag ska spara pengar och åka dit när körsbärsträden blommar.
Som sagt. Japan. Jag håller också på och försöker plöja mig igenom lite nobelpristagare. Så vad passar då bättre än den förste japanske nobelpristagaren i litteratur?
Jag gick omkring och kollade i hyllorna efter den här Kawabata, utan någon tur. Till sist fick jag ge upp och fråga i receptionen. Visade sig att boken fanns nere i magasinet. Jaha? Dåligt. Bara för att det inte är en så känd bok borde den inte förpassas till ett magasin, hur ska folk då kunna hitta den? Jaja. Till boken.
Boken handlar om Shimamura, och hans tre besök till snöns rike, ett bergigt landskap i vilket jag antar är norra Japan. Vid hans första besök där träffar han Komako, en ung kvinna som är påväg att bli geisha. De andra två gångerna åker han tillbaka för att träffa henne igen, och då har Komako blivit en riktig geisha. Shimamura är en man som ärvt en stor mängd pengar, han är gift och har barn. Han har dock en väldigt kall relation till sin familj och verkar inte bry sig om dem nämnvärt.
Det är ganska svårt att veta vad Shimamura och Komako egentligen har för slags relation; Komako verkar ha starkare känslor för Shimamura än vad han har för henne, även fast det på något plan är ömsesidigt. Man skulle väl kunna säga att de har nåt slags kärleksförhållande. De beter sig ganska märkligt gentemot varandra, och jag vet inte om det är/var vanligt att bete sig så i Japan under tiden som den skrevs eller om de bara är lite konstiga. Det är ganska mycket som lämnas osagt, och jag börjar nästan misstänka att detta är något slags krav för att man ska kunna få nobelpriset. Hrghhm.
Jag har svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tyckte om boken. Språket är ganska fint och ger målande beskrivningar utav landskapet och händelser. Man får en liten inblick i hur en geisha har det och sådär. Eftersom jag gillar Japan och dess kultur så måste jag nog säga att boken var intressant och ganska läsvärd.
Betyg: 3,5 - 4
No comments:
Post a Comment