Paul Auster - The New York Trilogy (1985-1986)

Jag köpte den här boken i Japan, för att jag hade skickat hem alla mina böcker när jag var i Vietnam och behövde något att läsa. Det är tre stycken kortare historier, och alla är typ deckare.
Alltså. De var väl okej. Jag känner att jag inte kan säga så mycket. Jag förstår inte hypen. Ingen av historia greppade mig. City of glass hade en del quotes som jag verkligen gillade, men generellt så var det bara. Okej. Jag väntade på att svepas med, men slutade ändå med. Jaha. Blir det inte mer än såhär.
och det blev det inte. Sorry Auster fans. Man kan säkert analysera historierna i en evighet, men jag har roligare saker att läsa!

Betyg: 3.5

Paul Auster - Leviatan (1992)

Efter att ha läst Mr Vertigo tidigare under sommaren så bestämde jag mig för att fortsätta förkovra mig i Paul Austers verk. Biblioteket som jag hänger i nuförtin är som sagt inte det största, så i brist på andra böcker fick det bli Leviatan.

Peter Aaron är författare. En morgon läser han i tidningen om att en oidentifierad man hittats sprängd till döds på en skogsväg. Peter förstår genast att det är hans bäste vän Benjamin Sachs, även han författare och försvunnen sedan en tid tillbaka. Han bestämmer sig för att berätta Sachs historia innan FBI-agenterna som utreder fallet hittar på en egen version, och Leviatan är alltså historian som Peter berättar. Man får veta hur Aaron och Sachs för första gången träffas på en bar i en snöstorm, om deras vänskap, personerna de träffar som förändrar deras liv, kvinnorna som de båda har förhållanden med. Boken är fylld av långa och utförliga beskrivningar av karaktärerna, och historier som Aaron samlat ihop för att ta reda på vad som egentligen hände med Sachs.

Det är en relativt långsam bok, men jag tyckte att den kändes skön att läsa. Jag kan inte riktigt avgöra om jag gillade den mer än Mr Vertigo. Leviatan var inte underhållande på samma vis som Mr Vertigo. Jag vet inte, jag känner mig lite kluven. Jag tror jag får ge mig med att de var lika bra, fast på olika sätt (vilket inte är så konstigt eftersom det är helt olika böcker). Jag nämnde det om Mr Vertigo och samma sak gäller för Leviatan. Det är ett flow i språket som gör att det känns lätt, och går fort, att läsa. Men jag blir inte berörd. Jag känner mig ganska hård när jag säger att jag inte blir berörd, en man har ju blivit fucking sprängd till döds. Men det jag läst hittills av Auster har varit så...objektivt skrivet. Det är lite samma sak med Murakamis skrivstil. Om en person är ledsen så skriver de att personen var ledsen, men man får aldrig riktigt någon känsla för hur personen egentligen kände sig. Man kan inte känna personens smärta. Det skapar inget medlidande. Nu ska jag sluta, jag får boken att låta jättetrist även fast den egentligen inte är det. Men jag tror att jag ska vänta ett tag innan jag läser nåt mer av Paul Auster.
Imorgon ska jag till biblioteket och låna nya böcker.

Betyg: Svag 4

Paul Auster - Mr Vertigo (1994)

Jag vet inte riktigt om jag tänkt recensera böcker som jag läst från och med NU, eller bara random böcker som jag läst nån gång. Det blir ju svårt o recensera varje bok jag läst hehe. Så jag börjar med i alla fall böcker som jag läst nu under sommaren, så får vi se hur det blir sen!

Jag är 18 år, och jag har under mitt liv läst många böcker. Jag tycker att jag haft en relativt blandad kompott utav det jag läst. Visst, under de yngre åren så bestod böckerna till stor del utav hästböcker…men den tiden är förbi. Någon som jag däremot aldrig hade läst något av, det är Paul Auster. Jag har hört otroligt mycket om honom, av lärare, av andra boknördar som lovordat honom. Den tidiga modernisten, en av vår tids största författare etc etc. Men av någon anledning så har hans böcker aldrig riktigt tilltalat mig. Jag är inget stort fan av deckare och spänningsromaner. Det lockar mig inte överhuvudtaget. Men till slut så gav jag upp.
Efter att jag bestämt mig för att nu, nu ska jag läsa nåt av Paul Auster, så går jag till det lokala biblioteket. Det är en ganska ynklig skara böcker på detta bibliotek, inte mycket jämfört med Stockholm, men fördelen är att de flesta böcker som jag vill låna finns inne. Folk läser inte i den här skitstaden, så jag behöver aldrig vänta på en bok. Antingen så finns boken inne, eller så har biblioteket helt enkelt inte boken. Jag lyckas såklart inte hitta New york – trilogin som jag hade tänkt, men jag drar mig till minnes att en bokblogg jag följer rekommenderat Mr Vertigo och jag plockar snabbt boken ur hyllan.
Mr Vertigo handlar om pojken Walt i 20-30-talets Amerika. Han bor hos sin moster och morbror, som inte bryr sig ett piss om honom. Men en dag förändras allt. Han möter den mystiske Mäster Yehudi, som lovar rikedom och berömmelse, och förmågan att kunna flyga. Det låter ju rätt suspekt, men Walt känner att han inte har så mycket att förlora följer under viss tvekan med. Under bokens gång får vi följa Walt genom den plågsamma processen att lära sig att flyga, framgångar och misslyckanden, och vägen tillbaka dit han först började. Det här är ingen snyftare, boken berörde i alla fall inte mig nämnvärt. Men det är en välskriven och intressant bok, och definitivt bra underhållning. Bland de bättre böcker jag läst den här sommaren.

Betyg: 4/5