Leonie Swann - Glennkill (2005)

En vän på skolan prackade på mig den här boken efter att jag sagt att jag gillar att läsa. Jag vägrar i vanliga fall att läsa deckare, men en fårdeckare lät ju minst sagt...ja jag vet inte, i alla fall annorlunda. Så jag gav den en chans.
Glennkill handlar om en fårhjord i Irland, vars herde hittas död i deras hage. Och inte bara död, utan spetsad av en spade! Fåren sammanträder och diskuterar, vem har dödat deras herde? Och varför? Tillsammans så bestämmer de sig för att ta reda på sanningen om vem som mördat deras herde. Detta låtar ju minst sagt urgulligt. Får! Som ska lösa mysterier! Det är en rolig idé, som skulle kunnat blivit bra. Fast det blev tråkigt.
Aftonbladet och Skånska dagbladet har gett den bra kritik, och den ska vara "rolig". Vilket den kanske är, men jag ser det inte riktigt. Tanken på får som löser mysterier är kanske lite rolig. Men i övrigt så, njä. Den var väl okej, men inte mer. Jag skulle inte läsa om den.

Betyg: 3

Erlend Loe - Blåst (1993)

Skolan har börjat, vilket har lämnat mig mindre tid (än jag trott) till att läsa. Jag har fått ge upp och tvingat min mor att gå till biblioteket och lämna tillbaka böcker som jag inte hunnit läsa, och här i Avesta är jag fast med en bok som jag inte kommer hinna lämna tillbaka innan det är försent. Jag har dessutom glömt min pin-kod till mitt bibliotekskort så jag kan inte låna om boken på nätet, för man använder ALDRIG någonsin pin-koden till sitt bibliotekskort när man lånar böcker i Lindsberg. Skitliv, kan man tänka. Men! Detta, att inte hinna läsa böcker innan tiden är slut, tvingar mig till att läsa böcker som jag har hemma och som jag inte tagit mig tid att läsa. Så nu har jag påbörjat med den lilla högen, och först ut blev Blåst av Erlend Loe (mest för att den är ganska kort).

Blåst är Loes debutroman. Den handlar om en ung man som börjar få sena besök utav en kvinna som heter Marianne, och innan han riktigt förstår vad som hänt så har hon flyttat in hos honom. De blir tillsammans och man får följa deras relation, med upp och nedgångar. Mannen accepterar att kvinnan allt mer tar över hans liv, och intalar sig själv att han är nog förälskad i henne, tills han faktiskt blir kär i henne. Men närheten är jobbig och han börjar spendera kvällarna i en simhall.

Det är sådär lite halvmärklig handling, som det alltid är i Loes böcker. Den är inte riktigt skriven som Loes andra böcker, och jag tror att man skulle kalla det för prosa. Det är underhållande, naivt och gulligt, och väldigt bra. Jag kan inte säga så mycket mer om den här boken än så. Kort och gott!

Betyg: 4,5