Friday, September 2, 2011

Emily Brontë - Wuthering Heights (1847)


Puh. Nu har jag betat av ännu en Brontë-syster, nu är det bara Anne kvar!
Jag har tänkt att jag ska läsa Wuthering Heights länge, men då jag haft den på både svenska och engelska så har jag inte kunnat bestämma mig för vilken version jag ska läsa. För att inte tappa något i översättningen så valde jag att läsa den på engelska. Tycker nog att man ska läsa de böcker man kan på deras originalspråk. Sen så är ju gammal engelska rätt härlig!

Wuthering Heights är en väldigt dramatisk och intrigfylld bok. Den var inte helt lättläst heller. Jag läste även Jane Eyre på engelska, men jag tyckte att den var betydligt mera lättläst(även fast den publicerades samma år som Wuthering Heights, ett gott decken att systrarna hade olika skrivstilar I guess). Men efter ett tag kommer man i alla fall in i det gammaldags, lite halvknepiga språket.
Boken handlar i stora drag om kärleken mellan Catherine Earnshaw och Heathcliff (vilket är både hans för och efternamn... eller, hans enda namn ehmm). Heathcliff blir som pojke adopterad utav Catherines far, och får växa upp tillsammans med Catherine och hennes bror Hindley. Efter mr Earnshaws död så börjar Hindley att terrorisera Heathcliff, som till sist lämnar Wuthering Heights eftersom han tror att hans kärlek för Catherine inte är besvarad. Efter många år kommer han tillbaka till Wuthering Heights för att ta ut sin hämnd på familjen.

Den här boken var...knepig. Jag är inte överförtjust i den. Det är ganska många karaktärer inblandade i boken, och ingen utav dem är särskilt sympatisk måste jag säga. Det gör det lite svårt för mig. Man vill ju gärna ha åtminstone någon karaktär som man hejar på, haha. Handlingen blir allt eftersom mer och mer invecklad, och jag kom på mig själv med att ibland blanda ihop karaktärerna. Boken blev bitvis lite seg och långdragen, men den var bitvis också väldigt bra. Jag vet inte om jag skulle läsa om den. Kanske på svenska nästa gång, det kanske skulle flyta på lite bättre då. Men ja. Det är en klassiker, jag tycker att den är läsvärd men den föll mig inte riktigt i smaken.

Betyg: 3,5